Denna veckan började jag så äntligen en kvart senare och det märktes verkligen att jag fick sova lite längre än vanligt. Jag är ju ingen utpräglad morgonmänniska så varje minut räknas. Ja, idag sov jag till och med lite extra igen. Av någon anledning så glömde jag helt enkelt att ställa klockan igår kväll, men lyckades vakna med 20 minuters marginal, så det var bara att upprepa fredagens morgonschema…
Förstår inte vad det är med mig, men tur i alla fall att min inre klocka väcker mig i lagom tid. Vet dock inte om jag vågar lita på det i längden. Bättring!
Ingenjören har kommit hem en sväng också så jobbet blir ju nästan ännu roligare eftersom jag kan springa på henne dagtid t.ex. över lunchen, som idag.
I lördags bjöd ju jag hem Tysken på vegetarisk paella och överraskade mig själv (och henne!) med både uppfinningsrikedom och kunnande. Igår bjöd jag hem henne igen, denna gång tillsammans med Ingenjören, och bestämde mig för att fortsätta på det inspirationsrika spåret. Det blev broccoli och fetaostpaj och riktigt gott, åtminstone med den där extra lilla pricken över i, lingonsylten! Jag kanske kan laga mat ganska bra ändå! Hihi.
Annars känner jag att det verkligen börjar bli dags att känna panikkänslor och därmed komma igång. Jobbsökandet har haft semester länge nog. Drömjobbet måste finnas därute någonstans och chansen att det hittar mig utan att jag anstränger mig är ju trots allt ganska liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar