Ett stort steg framåt

Sådär ja. Nu är det gjort och det känns genast enklare att gå vidare. Ångesten från igår (som förvisso hade mer att göra med min oförmåga att göra något alls) är som bortflugen. Jag behöver pressen, jag behöver ha deadlines. Jag har så himla svårt att motivera mig annars. Har så himla lätt för att bara låta tiden gå, göra saker som är meningslösa i det stora perspektivet. Men idag, eftersom jag hade en tid att passa, var det bara att göra det som behövde göras. Och det var knappast svårt eller tidskrävande – men saker man behöver göra är ju sällan det.

Idag kom Miss Iceland hit på besök, därav tidspressen. Som vanligt var det mycket trevligt och samtalen blandades och handlade om allt möjligt. Det här med jobb och framtidsdrömmar är jag inte ensam om att fundera på, men det hade jag väl egentligen aldrig trott heller.

Igår tyckte Ingenjören att jag skulle följa med och se det skandinaviska derbyt i handbolls-VM på lokal och det var väl en jättebra idé. Mitt nya tycke för sporten i kombination med min personliga inställning, att man bara ska säga nej om man har en bra anledning till det, gjorde det hela till en självklarhet. Så jag hängde på Ingenjören och hennes kollegor och hade en väldigt trevlig kväll, trots resultatet som kunde varit lite mer tillfredställande. Men jaja, vi är ju ändå redan i semi.

Ikväll står det fotboll på schemat. Barca fortsätter sin cup-resa och ska väl förhoppningsvis bevisa att de är bäst igen efter bottennappet härom veckan mot Tyskens sydspanska lag.

Visca Barca!