Sedan min verklighet förändrades där i slutet av november så har jag kämpat med att hitta den nya vägen som jag ska gå. Komma fram till vad som är rätt. Men kanske framför allt få ändan ur och komma igång. Nu har jag snart slut på ursäkter och tiden rinner iväg, så det är bra att komma igång med coachningen nu.
Framför allt hoppas jag att jag slipper ha mer med arbetsförmedlingen att göra. Det är inte direkt den mest optimistiska och positiva platsen på jorden.
Jag behöver ju se på tillvaron med lite solskensglasögon på – speciellt när det är så grått ute som nu.
Och det krävs ju inte så mycket för att en dag ska bli bra. Ett oväntat sms, ett leende när någon ser dig, en bra fotbollsmatch eller en film som får dig att verkligen känna.
Igår t.ex. bestämde jag mig för en hemmakväll och hyrde därför några filmer. Bl.a. Inception som ju alla hyllat till vänster och höger. Jag måste erkänna att jag missade hypen när den gick på bio. Jag fattade aldrig vad det handlade om, men har på sista tiden tänkt att jag kanske skulle ta och se den ändå. Killen i videobutiken sa att den var skitbra. (Varpå jag skämdes lite över mina andra två val…) Jag var peppad som bara den och bestämde mig för att det skulle bli första filmen.
Shit alltså! Den är med mig än. Den får mig att bli helt utan ord! Vilket, låt oss vara ärliga, inte händer allt för ofta.
Det är oavsett en ny tid nu. Tysken har lämnat landet, Holländskan lika så. Ingenjören har i alla fall kommit hem, om än tillfällit, och jag har min nya verklighet att vänja mig vid (på flera nivåer).
Det är ett nytt år fullt av möjligheter. 2011 here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar