Att leva eller skriva

Jag skriver inte så ofta längre. Det ligger väl något i den gamla myten att en antingen lever livet eller skriver om det. Just nu lever jag. Jag jobbar fortsatt mer än 100% på jobbet och försöker göra så mycket som möjligt både i bo-styrelsen och i den politiska. Utöver det är jag engagerad lite här och där i politiken, planerar för den kommande stora dagen och har lyckats med 2 större inköp som jag behövt sedan länge.

Det där med att hitta balans i livet är inte alltid så lätt, men att ha mycket att göra kan vara positivt också. Och hur mycket jag än kämpar med att inte ta på mig allt för mycket nytt är det svårt ibland att säga nej eller bara inte säga ja.

Men jag gör något i alla fall. Jag försöker bidra till en bättre värld, det är det inte alla som gör. Istället verkar många bidra till normaliseringen i samhället av allt det där jag inte vill ha. Och som de flesta människor garanterat inte vill ha.

En kan vara rätt övertygad dock om att de som inte gör något nu kommer vakna upp en dag och fråga sig var det gick snett.

Det är självklart att livet skulle vara så mycket enklare om en såg på det som svart eller vitt, om en bara brydde sig om det egna och struntade i solidariteten. Men bara för att det är enklare betyder det inte att det är rätt.

Så jag driver kampen framåt. Jag meddelar alla jag träffar på att det finns vissa saker som de nu får ta hänsyn till. Nej, det handlar inte nödvändigtvis om politik, men det handlar om basala ställningstaganden gällande mänskliga rättigheter och antidiskriminering. Jag tycker inte att det är för mycket begärt. Och kanske får jag några av mina medmänniskor att börja tänka i samma banor, att inse att det finns saker en bör ta hänsyn till. 

Still being awesome

Vi har bytt månadsblad i almanackan, och i samma takt som det blir varmare (och den där förbenade allergin gör sig påmind) och mitt politiska engagemang intensifieras, inser jag att jag närmar mig den där 0:an. Men som Brasilianskan uttryckte det igår – 30 years awesome and still going strong! Vi får väl se det på det viset.

På senaste tiden har jag hamnat i flertalet situationer då människor i min närhet varit direkt elaka mot mig, verbalt och genom indirekt mobbing. Själv förstår jag inte riktigt varför eftersom jag inte anser att deras eventuella anledningar är särskilt bra (det verkar inte finnas så många, och i de fall de sagt något har de varit rätt dåliga anledningar).

Det kulminerade lite (eller ja, det vet jag ju inte, det kan ju trots allt fortsätta) med att en manlig kollega utövade maktmissbruk och kom med både hot och direkta kränkningar, något som jag direkt kände att detta accepterar jag inte.

Men det blir kanske bättre?

Den internationella kvinnodagen firade jag med mina rosa vänner; först med tårta, sedan med kvinnofest och politisk debatt och till sist på klubb med Malmöiten där vi dansade med en massa feminister och hade the time of our lives. Glädjen och kärleken och hoppet var så stort och livet kändes underbart.

Därför var det ett bryskt uppvaknande när en dagen efter vaknade till ett fruktansvärt våldsdåd som skett bara några gator bort från där en själv befann sig.

Det är annars fortsatt högt tempo, på jobb likväl som utanför. Och jag har bytt chef igen, 4:e på 1 år – måste vara något slags rekord. Och jag har lyckats boka in flera vänner som jag inte sett på länge den senaste tiden trots det pressade schemat. Utöver det är det mest politik, planering inför kommande händelser och överlevnad.

Jag gör mitt för att göra världen lite bättre, vad gör du?

Mitt liv är fortsatt fullt ös, men jag känner åtminstone (tillfälligt?) att jag har kontroll över situationen och hittat sett att hålla huvudet ovanför stressen. Men nog känns det att det krävs ganska lite för att ändra på det förhållandet – att leva på gränsen konstant är väl inte helt bra, men att hitta balansen mellan alla måsten och viljor och sömnbehov är inte helt enkelt.

Efter att Tysken kommit ner från Stockholm på snabbvisit, åkte jag upp till Stockholm för en helg i den feministiska politikens tecken, och med inslag av goda vänners sällskap. Det var riktigt energigivande och peppande och inspirerande att vara där mitt i politiken och var jag inte övertygad innan, så är jag det sannerligen nu.

Vi håller på att skriva historia, och måste få möjlighet att göra det i de politiska rummen också. Att vi behövs är inte längre bara en förrymd tanke, det är ett faktum.

Sedan hem, sova och så var det vardag igen och dags för en ny arbetsvecka, med inslag av såväl inspirerande samtal som träffar i goda vänners lag (som förvisso också innehöll inspirerande samtal). Framåt slutet av veckan kändes det dock att kroppen inte ordentligt fått vila ut på nästan två veckor och någon snäll kollega smittade ner mig med någon form av feberförkylning som ledde till att jag var feberdäckad hela lördagen och därmed fick ställa in medverkan på Brasilianskans kalas och istället finna mig i att ligga på soffan under filt och titta på halvkass film.

I söndags hade vi politikmöte och det gick jag på trots en dagen-efter-feber-bakfylla som gjorde mig lite sådär lagom seg. Men mötet var bra och det känns att det börjar bli allvar.

Efter lördagens febermiss fick jag istället möjlighet att fira Brasilianskan under tisdagen och fick förutom att ha henne helt för mig själv också träffa en gammal bekant som jag inte ordentligt pratat med på länge.

Sedan var det styrelsemöte och stämma och så är det plötsligt helg igen. En helg som förhoppningsvis innebär att jag äntligen får träffa lilleman igen.

Och medan livet fortsätter i högt tempo, spenderar jag mer och mer tid på att tänka på politiken och hur det formar oss alla och hur den kan (och bör) förändras för att skapa ett bättre samhälle. Som jag sa till en kompis en gång; ”jag gör mitt för att göra världen lite bättre, vad gör du?”

Fullt upp. Hela tiden.

Det har gått 1 månad sedan jag senast skrev något här. Inte för att jag inte velat skriva eller inte haft något att skriva om, snarare totala motsatsen. Hittills har 2014 inneburit extremt mycket aktiviteter, så många faktiskt att jag numera mest sover när jag är helt ledig. Men jag ska inte klaga, att ha ökat fritidstakten lite från tidigare nästan ingenting är väl i sig ingenting negativt, det är bara problematiskt när jag inte riktigt känner att jag hinner återhämta mig.

Januari har oavsett kommit och gått hur snabbt som helst, med mycket att göra på jobbet (inklusive ny organisation, ny chef och nya arbetskollegor trots att jobbet i sig ser ut ungefär som innan...) och mycket utanför jobbet. Att hålla högt tempo hela tiden visade sig dock inte vara helt bra och min kropp slogs tillfälligt ut i någon forms feberkrigsföring så att jag tvingades stanna hemma och vila mig ett par dagar. Dock var jag inte hemma mer än jag absolut behövde, det var jag på tok för stressad för...

Ingenjören har firat den nya versionen av sig själv med pompa och ståt. Och när vi ändå pratar fest så var ju hela jobbet i Stockholm för konferens och kickoff och galakväll där de bästa skulle prisas. Och även om jag fortfarande tycker att det är ganska konstigt så var jag en av vinnarna! En gigantisk check, en statyett och coffee-table bok om Sverige fick jag med mig hem från en resa som från början mest känts jobbig.

Efter priset och hyllningarna var dock festen så mycket roligare! :-)

Sedan december så är jag ju inte längre bara styrelsemedlem i min bostadsrättsförening, nu sitter jag också i en direkt politisk styrelse. Och med det dubbla styrelseskapet tycker jag knappt att jag gör annat än läser mail och springer på möten. Men det är ju kul och så länge jag orkar med så går det ju bra. Båda uppdragen är ju både viktiga och extremt intressanta.

Det är för övrigt väldigt mycket politik just nu och då framför allt feministisk politik som jag blir mer och mer övertygad är den enda vägen mot ett bättre och mer jämställt samhälle. Och medan rörelsen växer sig stark, och jag med den, så känner jag bara mer och mer hur mycket jag önskar politiska framgångar för partiet. Allt eftersom jag lär känna en hel del fantastiska feminister, allt eftersom jag springer på möten och diskuterar och lär mig, desto starkare känns det.

Förvisso förstör analysen en del saker för mig. Häromsistens såg jag en tramsfilm som jag väl förvisso insett tidigare att den är tramsig, men jag har ändå tyckt om den. Nu såg jag den med helt andra ögon och skämdes över min tidigare okunskap.

Man lär väl så länge man lever och man ska aldrig vara rädd för att ändra sig.

Ikväll är annars enda chansen att ta det lite lugnt, resten av veckan är det aktiviteter varje dag – roliga förvisso, men ändock!

Nya året har startat

Nyårsfirandet har lagt sig och vi har börjat finna oss i att skriva 2014 istället för 2013. Hur känns det nya året funderade jag och en av mina få kollegor på jobbet igår, och efter två dagar kan man nog inte ha en direkt åsikt, framför allt som att den första dagen oftast bara är en lång dagen efter.

Idag däremot, inledde jag dagen med att vara arg och diskutera med ett företags kundtjänst. Och det bådar väl kanske gott inför årets eskapader att jag vill hävda rätten och framföra kritik mot att ett företag beter sig som de gör. När de är direkt otillmötesgående alltså.

Jag förstår att ett företags främsta mål är att tjäna pengar. För att göra det tror dock jag att man måste vara tillmötesgående och kundmedveten. Det är tyvärr något som alldeles för få företag som hanterar privatpersoner är.

Själv bemötte jag mannen som varit otrevlig mot mig på så bra sätt, direkt efter mitt utbrott, att han tackade mig för den fantastiska supporten innan vi la på luren. Att jag bryr mig om mina kunders välbefinnande är väl den direkta skillnaden mellan hur jag hanterar kundtjänstärenden i min yrkesroll och hur företaget jag kritiserade gör det.

Att gömma sig bakom paragrafer istället för att försöka göra en kund nöjd är inte bara jävligt otrevligt, det är också direkt idiotiskt om man vill behålla kunden och kanske inte förlora fler potentiella kunder. Men vad vet jag om deras policy – den kanske går ut på just det!?

Det är oavsett ett spännande år vi har framför oss. Ett som förhoppningsvis leder till bra saker, på flera olika nivåer.