För ett år sedan mådde inte jag bra. Jobbfronten kändes mer
eller mindre hopplös och sjukdom och dödsfall i familjen gjorde att högtiderna
kändes tyngre än de brukar. Istället för hoppfullhet inför nya året kände jag
mig mest uppgiven.
Men efter regn kommer sol, och efter den tunga starten vände
det så småningom. Men sjukdomen ledde till en stillsam död först, och för den
personen var det nog ganska skönt att få somna in och få frid efter en längre
tids kamp.
Jag började på mitt nya jobb, först som konsult, men fick
efter 1,5 månad beskedet att de ville anställa mig. Från och med i somras hade
jag alltså klivit ur en arbetstillvaro jag hamnat i och velat komma ur en
längre tid. Det kändes fantastiskt bra.
I våras fick vi ett tillskott i familjen när världens bästa
lilleman föddes, och jag fick därmed ett till nytt jobb. Jag hade blivit
faster.
Eftersom jag jobbade hela sommaren fick jag ju hitta på
något att prata om. Jag slutade med min nikotinlast och har idag varit helt fri
i 4 månader och 10 dagar. Det är i sig en sjuhelsikes seger, även om
bestämdheten gjorde att det inte var så svårt.
I höstas fick mitt politiska intresse en extra knuff och jag
och Malmöiten började engagera oss på ett sätt jag tidigare inte trott varit
möjligt. Ytterligare några månader senare satt jag på ytterligare ett jobb när
jag blev styrelsemedlem i en politisk styrelse.
I november/december åkte jag och Ingenjören till landet Down
Under för att hämta hem Holländskan och ha lite semester och rundresa
samtidigt. Sommarsemestern kom sent i år och såg till att fixa lite hälsosam
färg på huden inför julens fotosessioner.
Det känns som att året blev ett bra år ändå på så många
nivåer, och jag känner mig hoppfull inför det kommande. Jag hoppas att jag om 1
år gör en ny sammanfattning och känner mig minst lika nöjd som jag gör nu,
helst ännu nöjdare.
Nyårslöfte? Sånt sysslar jag inte med, men jag kan bidra med
en nyårsförhoppning om att det kommande året bjuder på trevliga överraskningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar