I onsdags tog jag beslutet att trots allt åka upp till hufvudstaden på fredagen för en helg tillsammans med familjen Tysken. Jag hade ju egentligen inget bättre för mig, och jag hade ju trots allt semester. Det visade sig att man uppe i storstan levde tillsammans med rådjur, eller ja, rådjuren spatserade mellan husen i alla fall.
Annars spenderades helgen i stort med att försöka hålla paniknivåerna i schack medan 3 barn under 5 år sprang omkring och tjoade, om inte med varandra så i alla fall samtidigt. Lätt högljutt, men barn får ju lov att låta, bara en annan som är ovan vid den typen av oväsen.
Det blev lite förortssafari söder om söder också, Tysken och Kalas funderade på att bli hippies. Exakt vad de kom fram till kan jag inte svara på, men det var en trevlig tur som avslutades med en mysig sommarfika i en trädgård vid ett kafé.
Själv begav jag mig hemåt igårkväll mitt under brinnande match mellan mitt och Kalas lag och landade under en vacker regnbåge (naturligtvis opolitisk...) till meddelandet att mitt himmelsblå vunnit med 4-1. Vi är sannerligen på g nu.
Det var skönt att komma hem (som det så ofta är) efter en trevlig helg som innehållit både sociala event och diskussioner – tidsenligt om sportens politik i och med Rysslands regnsbågshat. Att ta ställning mot en fredlig manifestation är lika politiskt som manifestationen i sig, och i slutändan kan man ju då fråga sig hur opolitisk sporten faktiskt är.
Appropå något helt annat så har jag idag beslutat mig för att kasta in dosan. Förra veckans avslut med en belöningssnus om dagen gick utmärkt, så pass att jag nästan glömde ta den där enda snusen om dagen, så nu känner jag mig mentalt redo för att klara det här. Mentalt stark och fysiskt redo. Det är dags nu. En dryg månad efter första neddragningen är jag nere på 0. Håll tummarna för att det blir noll återfall också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar