Igår var det en vecka sedan jag tog min sista snus. En hel vecka har jag klarat mig helt utan nikotin! Det är helt ofattbart på sitt sätt. Jag har, om jag får säga det själv, klarat nedtrappningen galant. Det har varit, och är fortfarande ibland, jobbigt, men det är hanterbart på något sätt. Jag vet liksom att jag inte kommer att dö för att jag inte får snusa. I lördags gav jag dessutom bort alla snusdosor jag fortfarande hade hemma till mamsen, så nu finns ingen återvändo.
I fredags hade jag semester igen. Jag passade på att umgås med min namne Malmöiten och hennes lilltjej och efter det drog jag till brorsan, svägerskan och lilleman för att umgås och mysa och lyckades snylta till mig både lunch och middag!
I lördags var det dags för systerdotter nr 2:s 1-årskalas och en tripp till landet. Jag insåg att vuxna karlar inte alltid kan bete sig normalt och vuxet (inte svara på inbjudan eller komma, men spendera större delen av tiden frivilligt undangömd), men jag vann åtminstone presentracet tack vare Tyskens experthjälp med presentinhandlande.
När jag ätit mig mätt på kakor/bullar och sorbettårta, och sett systerdotter nr 1 slå kullerbyttor på studsmattan, tyckte jag att det var dags att bege mig hemåt. Väl hemma tog jag den överblivna kycklingsalladen ur kylen, stoppade ner den i en påse och gick hem till mamsen som bjöd på vin och trevligt sällskap till väldigt mycket senare än jag tror vi båda tänkt oss. Men har man trevligt och saker att prata om så har man.
Igår hade jag bokat in söndagsträff och match tillsammans med Brasilianskan. Det blev en dyr biljett – många ville ju gå och se svenska el classico – och jag kände att ett bra resultat var viktigare än vanligt. Den dyra biljetten behövde ju tjänas in. Och 3 mål och 3 poäng senare hade jag helt glömt bort biljettpriset. Faktum är att laget spelade så bra och stabilt att jag på allvar börjar tro igen. Huruvida det faktiskt leder hela vägen vågar jag inte riktigt säga, men det känns i alla fall betydligt mer positivt nu än i våras och det är ju en grej helt på egen hand.
Sedan var det dags för att gå till jobbet igen idag, och efter några dagar med fullt upp och lite halvdålig sömn på grund av mardrömmar och hostattacker så var det väl inte en helt pigg och glad tjej som begav sig iväg. Men det ger sig väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar