Tysken åkte hem på valborgstisdagen och jag firade ensam efter jobbet med god middag och ett (par) glas vitt framför burken där jag satt och njöt av bara tanken att det var en ledig dag dagen efter. Att få möjligheten att sova ut och lulla runt lite sådär mitt i veckan... Inte helt fel!
Jag hade lösa planer på att bege mig mot stan, kanske inte nödvändigtvis för att demonstrera men för att lyssna på oppositionsledarens tal och se om de hade något konkret att komma med. Latheten slog dock in – det var ju så skönt att bara lulla runt – så jag kom liksom aldrig iväg längre än till affären. Däremot hittade jag hans tal på webbradion och lyssnade faktiskt.
Jag måste säga att talet gav mig lite hopp i alla fall. Det var konkret och bra uppbyggt och tog upp precis de saker som jag tycker är viktiga. Men att tala är en sak, att göra verklighet av löftena vid ett eventuellt maktskifte nästa år är något helt annat. Nog för att det gladde mig att han tog upp många punkter där de verkligen ville göra om och göra rätt – det har ju annars varit en stor del av kritiken mot partiet, att de liksom velat och trott att folket velat ha kvar en del reformer som egentligen bara gynnar den övre delen av samhället.
Idag var det sedan ”måndag” igen och tillbaks till jobbet och imorgon är det fredag. Skön vecka, minst sagt!
Annars nåddes vi av nyheten att målvakten i det där råttlaget jag inte tycker om har gått bort. I det läget struntar man i om man tycker om laget eller inte, det är alltid tragiskt när unga människor går bort. Det ska visst hyllas även på min match imorgon, något jag tycker är fint och värdigt på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar