Efter en veckas förberedelser och ångest var så dagen här. Jag vaknade tidigt (födelsedagsnerver?) och satte mig i soffan framför tv:n i pyjamas. Kollade sociala medier och insåg att jag redan hade blivit grattad. Det där med gratulationer är ju givetvis inte superviktigt, men så oerhört trevligt ändå. Mamma hade sagt att hon skulle ringa vid 10, men klockan blev både 10 och fem över och telefonen låg tyst bredvid mig. Tjugo över ringde det istället på dörren. Jag tänkte, shit, vem vill mig något nu? Men insåg rätt snabbt att det nog var mamma som ville överraska. Mycket riktigt stod hon där med en stor bukett rosor i handen.
Hon stannade en stund och sedan tog jag tag i städning och bakning och allmänt fixande. Framåt 19 dök så tjejerna upp. Nya kompisen, Brasilianskan, Italienskan, Holländskan och Ingenjören. De hade med sig skumpa, en clementinväxt och en biljett till höstens turné med mina favoritkomiker. Perfekta presenter från fina vänner.
Tillsammans drack vi skumpa på balkongen innan det var dags för något tyskt lag att vinna ”den här jävla champions” och efter det himmabaugad tårta. Nya kompisen var så exalterad över mitt nyfunna intresse av att baka att jag tror att hon skulle gett mig komplimanger om jag så hade misslyckats totalt.
Dagen efter var det dags att fira lite till. Mamma dök upp på eftermiddagen och sedan kom brorsan, svägerskan och lilleman också. Vi skumpade till det lite till och käkade och gosade och åt en ny himmabaugad tårta, per brorsans order. Av den blev halva tårtan kvar, så jag tog med mig den till jobbet igår för en mycket uppskattad spontanfika på eftermiddagen.
Ångesten försvann i princip samtidigt som natten slog över till det magiska datumet och jag insåg att det nog inte var så farligt att bli ett år äldre. Så årets ålderstema blev helt enkelt ”29 är det nya 25”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar