Business as usual

Nu har jag snart varit 29 i en vecka. Hur det känns? Ingen större skillnad, som vanligt. Skillnader märks ju sällan om man inte gör en tillbakablick och tänker hur man var och fungerade vid något tidigare tillfälle jämfört med nu. Eller om någon påpekar något specifikt. Själv är man ju för blind för de små förändringarna, ser sig själv varje dag och allt det där...

Under veckan har jag i alla fortsatt rädda liv på jobbet. Känns fortsatt bra att göra det, en liten bonus i sammanhanget liksom. Jag har försökt avbryta mitt pollenpillertrillande (man måste ju sluta någon gång), vilket förvisso hände av misstag när jag glömde ta pillret en morgon och insåg att det gick hyfsat. Är jag lite trött, nysig och har kliande näsa och ögon – ja, men det är ändå någonstans hanterbart. Och jag har pillrena med mig ifall det skulle krisa.

Jag har också fortsatt min vardagsvegetarianism och testat nya recept om vartannat och det känns bra. Jag tror verkligen på nyttan av att äta mindre kött, och det finns ju så mycket god vegetarisk mat!! Framför allt nu när det (ibland) är lite varmare är det rätt gött att äta lite lättare mat.

Jag har också fortsatt störa mig på grannen med förkärlek till hög musik och framför allt hög bas. Varje dag i en vecka har det basdunkat mellan ca 18-22. Det blir rätt jobbigt i längden. Musik är en sak, det kan man stänga ute med andra ljud, men basgången tränger sig igenom allt och in i mitt huvud. Hur mycket man än får föra oväsen mellan specifika tider kan det väl inte vara ok att jag går omkring med ständig huvudvärk på grund av grannens bas?

Men nu är det äntligen helg igen och vi får försöka vila ut inför den korta kommande veckan som kommer innebära tokjobb under och efter... Löser sig väl det med. Får ju en långhelg däremellan att vila upp mig på. Som förhoppningsvis inte är fylld av hög musik från grannen...

29 är det nya 25

Efter en veckas förberedelser och ångest var så dagen här. Jag vaknade tidigt (födelsedagsnerver?) och satte mig i soffan framför tv:n i pyjamas. Kollade sociala medier och insåg att jag redan hade blivit grattad. Det där med gratulationer är ju givetvis inte superviktigt, men så oerhört trevligt ändå. Mamma hade sagt att hon skulle ringa vid 10, men klockan blev både 10 och fem över och telefonen låg tyst bredvid mig. Tjugo över ringde det istället på dörren. Jag tänkte, shit, vem vill mig något nu? Men insåg rätt snabbt att det nog var mamma som ville överraska. Mycket riktigt stod hon där med en stor bukett rosor i handen.

Hon stannade en stund och sedan tog jag tag i städning och bakning och allmänt fixande. Framåt 19 dök så tjejerna upp. Nya kompisen, Brasilianskan, Italienskan, Holländskan och Ingenjören. De hade med sig skumpa, en clementinväxt och en biljett till höstens turné med mina favoritkomiker. Perfekta presenter från fina vänner.

Tillsammans drack vi skumpa på balkongen innan det var dags för något tyskt lag att vinna ”den här jävla champions” och efter det himmabaugad tårta. Nya kompisen var så exalterad över mitt nyfunna intresse av att baka att jag tror att hon skulle gett mig komplimanger om jag så hade misslyckats totalt.

Dagen efter var det dags att fira lite till. Mamma dök upp på eftermiddagen och sedan kom brorsan, svägerskan och lilleman också. Vi skumpade till det lite till och käkade och gosade och åt en ny himmabaugad tårta, per brorsans order. Av den blev halva tårtan kvar, så jag tog med mig den till jobbet igår för en mycket uppskattad spontanfika på eftermiddagen.

Ångesten försvann i princip samtidigt som natten slog över till det magiska datumet och jag insåg att det nog inte var så farligt att bli ett år äldre. Så årets ålderstema blev helt enkelt ”29 är det nya 25”.

Räddar liv på ålderns höst

Igår konstaterade jag att jag hjälpt till att rädda ett liv. Det var tokkris uppe i norrland och de behövde en specifik vätska för att patienten inte skulle avlida. De behövde en leverans samma dag. Att Lund inte direkt ligger i närheten spelade liksom ingen roll. Så det var bara att börja ringa runt och försöka boka in en expressleverans som kunde nå dem samma dag. Och samtidigt förbereda för en ytterligare leverans så att de skulle klara helgen.

Det är lite fint ändå, att kunna säga att man räddat ett liv genom att ”go that extra mile” på jobbet. Inte alla som kan säga det.

Utöver den fina känslan så har jag fokuserat mycket på den kommande stora dagen. Jag ska ju bli ett år äldre och hoppas på en trevlig (om än regnig) helg med mycket firande. Jag tänkte att jag skulle komma lindrigt undan genom att utesluta käk, men min plan innehåller ändå enormt mycket förberedelser.

Igår efter att ha besökt lilleman igen körde mamsen mig till ett köpcenter som både har system och mataffär. Lika bra att sätta igång med handlingen, även om jag är väl medveten om att jag inte kan köpa vissa saker förrän fredag/lördag. Jag vill ju helst inte göra för mycket på min faktiska födelsedag (då vill jag sova och lulla runt innan jag får besök ;-)), så nu försöker jag planera min tid idag och imorgon för att det mesta ska vara klart.

Det löser sig nog.

Och det där andra jag hoppas så innerligt på, det ska visst bli klart denna veckan sägs det. Men imorgon är det fredag och jag har inte sett några papper än... Vi får fortsätta att hålla tummarna och hoppas att det löser sig. Det är ju ändå detta som jag önskar mig mest i födelsedagspresent.

Vad är väl en kväll på slottet?

Förra veckan var lång. Eller det kändes i alla fall som att det borde varit fredag långt tidigare än det faktiskt var det. Kroppen ställer sannerligen om snabbt.

Sedan kanske det också berodde på att Tysken kom och var inneboende igen och landade långt senare än det var sagt på onsdagskvällen. En mysig torsdagskväll på balkongen i trevligt sällskap senare var det trots allt äntligen fredag igen och dags för helg.

Jag hade bestämt mig för en lugn fredagskväll trots erbjudanden om träffar, eftersom jag någonstans var medveten om att lördagseventet skulle bli långdraget och troligtvis inte innebära allt för mycket sömn. Det var ju bröllop ”någonstans på österlen” som Holländskans plus 1 som stod på agendan.

Strålande sol och trevliga bröllopsgäster gjorde dagen (och kvällen) till riktigt lyckad i mina ögon sett. Och även om jag drabbades av akut stressmage efter middagen (troligtvis det där jävla rödvinet!!) och pollenförstörda ögon höll vi fanan högt fram till småtimmarna då vi begav oss hem mot vårt annexboende en bit ifrån slottet.

Det blev inte alltför många timmars sömn – vi ville ju ta del av frukosten! – så väl hemma mitt på söndagen, kände jag att jag satt bra där i soffan. Jag skulle ha begett mig ut och handlat, men var helt slut. Dessutom regnade det och var grått – finvädret från dagen innan var som bortblåst!

Denna veckan ska jag försöka förbereda mig för att bli ett år äldre och ta tag i min vardagsvegetarianism på allvar igen. Redan bestämt och handlat hem till två middagar så det ser onekligen grönt ut! ;-)

Ledighet och balkonghäng

Så har det varit långhelg med fint väder och mycket vila. Även om kroppen på fredagen trodde det var söndag och dags att ställa om. Så skönt att det inte var fallet. Hur mycket jag än trivs på jobbet så är det fantastiskt skönt att bara vara några dagar. Få sova ut, ta dagen som den kommer...

Hela helgen inleddes med styrelsemöte, men när jag kom hem efter det hade jag fredagsmys på en onsdag – hällde upp ett glas vin och slappade av ett bra tag innan jag stupade i säng, nöjd med att vara ledig och kunna sova ut dagen efter.

I torsdags tog jag det väldigt lugnt tills jag begav mig mot Möllan för en träff med nygamla kompisen för en öl solen, trevliga samtal och lite middag så småningom. After work fast after ledighet eller något. Det var en väldigt trevlig eftermiddag och kväll.

På fredagen gick jag en promenad i solen innan jag på kvällen hängde med Ingenjören på min balkong. Balkongsäsongen inleddes ju officiellt förra helgen tillsammans med Holländskan, så det blev middag och vin och trevliga samtal i kvällssol och solnedgång.

Den där balkongen är verkligen guld värd!

I lördagsmorse begav jag mig mot stan och plockade upp Malmöiten för en brunch över trevliga samtal. Jag som inte är så brunchig av mig, var mycket nöjd med mackor och våfflor. Det var Malmöiten också. Det var dessutom trevligt att ses igen och eftersom klockan inte var så mycket när vi skiljdes åt kändes det som att man hade hela dagen framför sig. Nog för att jag mest tog det lugnt sedan, men känslan fanns ändå där.

Långhelgen avslutades sedan med ytterligare balkonghäng, denna gång med mamsen och middag efter att ha suttit i solen först ett tag.

Snacka om att 4 dagars ledighet gav massor med energi och sömn! Och fatta att vi nu måste jobba 5 hela dagar på raken! Hur nu det ska gå. Igår var det hur mycket som helst, så långhelger är inte enbart av godo, men nästan! :-)

korta solskensfyllda veckor

Dags för en ny kort vecka. Förra veckan gick onsdagen bort, denna går både torsdag och fredag bort. Det är det där fantastiska med maj månad, utöver att jag fyller år förståss. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara jobba en hel vecka nästa vecka, jag menar 5 dagar!! Vem orkar det?

I fredags var jag i alla fall på fotboll med Brasilianskan, vi hejade och hejade och hyllade när hyllningen kom. Det var fint. Det var också knappt godkänt att klara oavgjort – klart vi skulle vunnit egentligen, men de spelade helt enkelt inte bra nog även om det bara var en stolpe från en vinst i slutsekunderna.

I lördags tog jag med mig mamsen på shoppingtur och handlade 5 toppar och 1 ny klänning. Jag konstaterade också att min kropp inte tycker om varken långklänning eller chinos. Men eftersom jag ändå får säga att det var en rätt lyckad shoppingtur så bryr jag mig inte så mycket om det.

På kvällen gjorde jag en quinoasallad och lullade runt tills Holländskan kom förbi för att dricka vin och äta hattar och snacka om allt mellan himmel och jord. Vi kunde till och med sitta på balkongen hela kvällen! Är det kanske äntligen vår nu?

Efter att ha sovit och myst lite på morgonkvisten kom mamma och hämtade mig för en eftermiddagstur till storebror, svägerskan och lilleman. Vi gick ut på promenad och jag konstaterade att lilleman lugnade sig när jag började sjunga den himmelsblå hymnen. Han kommer att bli en av oss den lille krabaten, det blir MFF!! (Inte för att han har något val egentligen, men ändå!)

Efter att inte riktigt kunnat gå och lägga mig i tid i söndagskväll – kort vecka = kort sömn? – drog jag efter jobbet in mot centrum i min jobbstad och träffade barndomsvännen som bor i den stan över en after work i solsken. Vi hann gå igenom rätt mycket innan jag hann med ett försenat tåg tillbaka mot storstan.

Idag lunchade jag och min mer eller mindre jämnåriga kollega på terassen i strålande solsken och andra kollegor undrade om vi hade dragit till stranden på lunchrasten. Man får ju passa på att njuta när det väl är en solig dag när man längtat så mycket efter just det. Annars blir det nog en ganska lugn kväll innan sista arbetsdagen innan långhelgen.

Maj

Det har varit valborg och helt plötsligt är vi inne på maj. Vädret har definitivt börjat bli bättre, men det är ju ingen sommarvärme än direkt. Pollen är det dock gott om.

Tysken åkte hem på valborgstisdagen och jag firade ensam efter jobbet med god middag och ett (par) glas vitt framför burken där jag satt och njöt av bara tanken att det var en ledig dag dagen efter. Att få möjligheten att sova ut och lulla runt lite sådär mitt i veckan... Inte helt fel!

Jag hade lösa planer på att bege mig  mot stan, kanske inte nödvändigtvis för att demonstrera men för att lyssna på oppositionsledarens tal och se om de hade något konkret att komma med. Latheten slog dock in – det var ju så skönt att bara lulla runt – så jag kom liksom aldrig iväg längre än till affären. Däremot hittade jag hans tal på webbradion och lyssnade faktiskt.

Jag måste säga att talet gav mig lite hopp i alla fall. Det var konkret och bra uppbyggt och tog upp precis de saker som jag tycker är viktiga. Men att tala är en sak, att göra verklighet av löftena vid ett eventuellt maktskifte nästa år är något helt annat. Nog för att det gladde mig att han tog upp många punkter där de verkligen ville göra om och göra rätt – det har ju annars varit en stor del av kritiken mot partiet, att de liksom velat och trott att folket velat ha kvar en del reformer som egentligen bara gynnar den övre delen av samhället.

Idag var det sedan ”måndag” igen och tillbaks till jobbet och imorgon är det fredag. Skön vecka, minst sagt!

Annars nåddes vi av nyheten att målvakten i det där råttlaget jag inte tycker om har gått bort. I det läget struntar man i om man tycker om laget eller inte, det är alltid tragiskt när unga människor går bort. Det ska visst hyllas även på min match imorgon, något jag tycker är fint och värdigt på något sätt.