Dålig humor

För lite drygt 2 år sedan satt jag på ett av mina tillfälliga lulljobb och snackade med en kollega. Vi kom in på den där djungeltema-festen som lundastudenter haft, där ett par av dem hade fått den brilljant dåliga idén att måla sig svarta och sedan ha slavauktion. Killen jag snackade med förstod inte varför det hade blivit en så stor grej, det var ju bara ett skämt, och jag tog på mig pk-rollen och försökte förklara för honom att det är en sak med interna skämt och att ha högt till tak, det är en annan att inte kunna sin historia och inte förstå att de som tog illa vid sig i sammanhanget alltjämt blir diskriminerade på grund av hur de ser ut även här i lilla Sverige. Killen köpte inte det. Han menade att ingen blir diskriminerad i Sverige. Jag la ner diskussionen och tänkte bara stilla för mig själv att det är lätt att tillhöra majoritetsbefolkningen och därmed ha tolkningsföreträde...

Imorse på väg till jobbet såg jag från bussfönstret en banderoll på en av nationerna som talade om att det snart var dags för svartklubb. Antar att det bara är namnet på en specifik klubb på stället, och det är ju inget som jag själv reagerar på kanske, men däremot reagerade jag på att de hade en bild på en apa på samma banderoll. Jag tänkte ”har de inte lärt sig något alls sedan sist?” och suckade djupt.

Humor är en sak, men sparkar man neråt är det inte lika roligt längre. Och jag blir rädd på riktigt när vi i Sverige inte förstår problematiken och inte kan låta de utsatta ha tolkningsföreträde i sammanhang som de tar illa vid sig av. Vi får aldrig vara så fast i våra sätt att vi inte kan ta till oss, lyssna och förändras.

Det är bra om det är högt till tak och att vi skämtar om saker, men vi kanske kan tänka till lite innan och inse att man faktiskt inte kan skämta om allt.