Bland Guinness-hattar och goda vänner

I helgen var det dags för att vara social igen. Det var ju älskade Paddy’s day och det kan man inte skippa om man inte har en jättebra anledning. Själv var jag dock lite tveksam eftersom de senaste åren ändå slutat med att vi hamnat på vanliga barer och bara varit halvpeppade. Men Ingenjören var på och jag kan ju inte tacka nej när det är Paddy’s day så det var bara att bita ihop och hoppas att det skulle bli roligt.

I slutändan var vi ett helt gäng; jag och Ingenjören, Holländskan, Brasilianskan och hennes kille, Italienskan och ett par till. Vi hängde på bästa irländska baren i stan och drack guinness och sjöng med i de kända sångerna, snackade med random people, diskuterade vem som var mest grön och hade allmänt trevligt.

Till slut fixade Holländskan guinness-hattar åt oss också och då höjdes ju stämningen naturligtvis rejält. :-)

Jag och Holländskan kastade in ölglasen först. Jag konstaterade att jag ju hade min hatt och dessutom att det var dubbelfilig kö till de två toaletterna, och det må ha varit lördag, men jag kände att det räckte där. Jag var nöjd. Jag hade firat färdigt. Klockan hade dessutom slagit Paddy's day på riktigt, så jag tyckte inte att vi behövde skämmas.

Var det lika magiskt som för några år sedan? Nej, det var det inte, men vi var åtminstone på en irländsk bar hela kvällen och de spelade åtminstone lite irländsk musik mellan varven och serverade en helt okej guinness. Och så var det roligt att vi var ett helt gäng som var där. Jag skulle till och med gå så långt som att påstå att jag till och med blivit lite mer sugen redan nu på nästa års festligheter!