Den senaste tiden har vi lärt oss att pepparkakor inte är rasistiska, men
att de kanske inte behövs i ett luciatåg om man inte tänkt sjunga om dem. Vi
har också sett hur upprördheten mot allt och alla satt nya nivåer när ett stort
amerikanskt företag visat gott omdöme genom att klippa bort vissa bitar ur en
gammal film som kunde tolkas både rasistiskt och allmänt fördomsfullt.
När det kommer till luciatåg kan jag tycka att det
väl egentligen inte spelar någon riktig roll – låt barnen vara pepparkaksgubbar
om de vill det. Och, när vi ändå är inne på ämnet, låt alla som vill vara lucia
– hellre det än att låta det bli en popularitetstävling.
Vad gäller filmen som visas på julafton, så ser jag
på riktigt fram emot den. Ännu mer än vanligt nu eftersom de valt att föregå
med gott exempel och klippa bort bitar som folk kan anse stötande. Mitt
julfirande kommer snarare förhöjas av detta, och jag kan tycka att det är helt
fruktansvärt tragiskt om människors jul seriöst kommer förstöras av några
sekunder bortklippt film.
Det var någon på twitter som konstaterade det härom
sistens, att även om rasistdemokraternas väljarstöd växer, så börjar åtminstone
deras världsbild och tolkningsföreträde ifrågasättas, och detta är enormt
viktigt.
Jag har funderat mycket under de senaste åren över
vem som faktiskt sympatiserar med dem. Jag har konstaterat att vi har en
strukturell rasism och en tyck synd om mentalitet som grundar sig i att vi
historiskt sett haft en ganska homogen befolkning. Men det kan omöjligt vara
hela bilden. Det är mänskligt att tänka i vi och dem termer, men det är inte
humant att döma människor efter en grupptillhörighet som du tryckt på dem.
Jag tänker tillbaka på min utbildning och
identitetsbegreppet som vi diskuterade vid flertalet tillfällen och ser inga svårigheter
med en mångfacetterad identitet. Snarare är det något positivt. Identitet är
dessutom något ytterst personligt och därmed i min mening inte något någon
annan har att göra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar