Gott nytt år!

Vi har kommit till allra sista dagen av år 2012, och det absoluta slutet ska som vanligt firas med Holländskan och denna gång några fler bekanta ansikten. Det blir hemmafest och förhoppningsvis väldigt roligt.

Sammanfattning av året? Nja, inte riktigt min grej. Det har säkert hänt både bra och dåliga saker och jag har säkert lärt mig nya läxor som gjort mig till en bättre människa.

Den senaste veckan har varit fullspäckad med julfiranden och träffar, och jullovet har därmed maximerats och inte bara inneburit slapp i soffan. Julfirandet kan sammanfattas som att jag verkligen har varit snäll i år. Övriga träffar har innefattat gamla vänner som jag inte träffat på alldeles för länge. 

Luktar nyårslöfte kanske? Att ta tag i och hålla fast i de där kontakterna...

Jag är ju å andra sidan inte så mycket för nyårslöften. De känns allt för ofta som önsketänkande som man inte står fast vid när nyårsfirandet övergår i vardag. Själv väljer jag nog bara att bibehålla optimism inför det nya året. Jag hoppas på ett toppenår, fyllt med både gott sällskap som nya möjligheter på arbetsfronten. Jag hoppas att alla som har en given plats i mitt hjärta får ha både god hälsa och fantastiska möjligheter de med. 

Vi lämnar det här året med de orden och tar vid igen nästa år. Gott nytt år!

Jullugn

Det är dan före dan och jag är så glad att alla julklappar är köpta sedan tidigare i veckan och att jag därför sluppit ut och trängas med alla. Igår var det fullkomligt kaos överallt vad det verkade. Själv begav jag mig via centrum ut till brorsan och svägerskans hem tillsammans med pappa och styvmor för att ha ett litet julfirande. Det var mycket trevligt. Lite ost/köttbricka och ett glas vin och trevliga samtal som givetvis kom in på politiska ställningstaganden. Jag har ju oundvikligt blivit jättepolitisk senaste tiden.

När jag satt på intervjun i fredags och fick frågan om jag hade något kulturellt intresse och mumlade något om bio och teater medan mitt inre skrek ”Politik! Politik är mitt intresse! Fråga mig om det!”. Men den frågan kommer inte på en arbetsintervju, förutom, antar jag, om man söker ett mer politiskt jobb.

Men strunt i det, jag vet ju trots allt nu var jag kommer jobba till våren. :-)

Annars är det som sagt jullov med lugna dagar och sena kvällar. Det tog bara någon dag så var jag fullkomligt uttråkad. Därför har jag engagerat mig i filmens värld och sett ett par helt okej filmer. Dagtid försöker jag hitta något att hänga upp dagen på. Inte så att jag klagar, det är enormt skönt att faktiskt vara ledig och bara kunna ta det lugnt, men det konstiga är att jag inte verkar ha tillräckligt att göra för att min puls ska kunna ta det just lugnt.

Nåja, det ger sig väl. För idag är det dan före dan och imorgon kommer väl förhoppningsvis tomten! God jul!

Åh vad jag har saknat det här!

Adrenalinet och nervositeten blandat till en gryta av känslor där man måste hitta fokus och hitta rätt ord. Det är det roligaste jag vet! Är detta drömjobbet? Vem vet! Men det kändes absolut bra och det kändes som att det finns potential. Dessutom minns jag väl hur det var både på intervjun och första dagarna på senaste arbetsplatsen... Fick jag sagt allt jag ville få sagt? Såklart inte! Men det är ju så det är. Man får göra det bästa man kan under förutsättningarna som finns och försöka göra ett så gott intryck som möjligt.

Visst kände jag mig lite ringrostig, men jag tror att jag gav dem ett smakprov på vem jag är och ett axplock ur min bakgrund. Och jag tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb om jag bara fick chansen. Och det är ju den chansen jag hela tiden eftersträvar.

Mitt jobbsökande är trots allt jobbsökande på olika nivåer, och säga vad man vill om konsultandet, men de försöker i alla fall att hitta en långsiktig lösning som kan funka för alla inblandade.

Och de skickar mig åtminstone på intervju!

Självklart fortsätter jag söka jobb på egen hand, fortsätter försöka lista ut vad jag vill bli när jag blir stor. Men får jag det här jobbet så kommer jag åtminstone undan struntjobben och vet var jag kommer att vara framöver. Det vore en delseger, och sedan återstår bara min önskan inför nästa år att jag faktiskt ska hitta en helt ny arbetsplats där jag kan jobba under helt andra förutsättningar.

Att förändra och förändras

Till skillnad från rasisterna i det här landet så tror inte jag på en marxistisk kulturelit som styr vad vi får och inte får säga i offentliga medium. Däremot tror jag på kunskap och på att ge rätt människor tolkningsföreträde i olika frågor. Jag tror också på att hålla en god ton och att vi är fullt förmögna att både förändra och förändras. Bara för att vi alltid gjort på ett visst sätt betyder inte det att det absolut är rätt sätt. Och kan vi snälla sluta hetsa upp oss över småsaker, och kanske framför allt sluta hetsa upp oss innan vi har alla detaljer.

Den senaste tiden har vi lärt oss att pepparkakor inte är rasistiska, men att de kanske inte behövs i ett luciatåg om man inte tänkt sjunga om dem. Vi har också sett hur upprördheten mot allt och alla satt nya nivåer när ett stort amerikanskt företag visat gott omdöme genom att klippa bort vissa bitar ur en gammal film som kunde tolkas både rasistiskt och allmänt fördomsfullt.  

När det kommer till luciatåg kan jag tycka att det väl egentligen inte spelar någon riktig roll – låt barnen vara pepparkaksgubbar om de vill det. Och, när vi ändå är inne på ämnet, låt alla som vill vara lucia – hellre det än att låta det bli en popularitetstävling.

Vad gäller filmen som visas på julafton, så ser jag på riktigt fram emot den. Ännu mer än vanligt nu eftersom de valt att föregå med gott exempel och klippa bort bitar som folk kan anse stötande. Mitt julfirande kommer snarare förhöjas av detta, och jag kan tycka att det är helt fruktansvärt tragiskt om människors jul seriöst kommer förstöras av några sekunder bortklippt film.

Det var någon på twitter som konstaterade det härom sistens, att även om rasistdemokraternas väljarstöd växer, så börjar åtminstone deras världsbild och tolkningsföreträde ifrågasättas, och detta är enormt viktigt.

Jag har funderat mycket under de senaste åren över vem som faktiskt sympatiserar med dem. Jag har konstaterat att vi har en strukturell rasism och en tyck synd om mentalitet som grundar sig i att vi historiskt sett haft en ganska homogen befolkning. Men det kan omöjligt vara hela bilden. Det är mänskligt att tänka i vi och dem termer, men det är inte humant att döma människor efter en grupptillhörighet som du tryckt på dem.

Jag tänker tillbaka på min utbildning och identitetsbegreppet som vi diskuterade vid flertalet tillfällen och ser inga svårigheter med en mångfacetterad identitet. Snarare är det något positivt. Identitet är dessutom något ytterst personligt och därmed i min mening inte något någon annan har att göra med.

Vi måste sluta försöka stoppa in människor i fack och övergå till ett direkt humanistiskt synsätt och sluta bestämma över andras rätt till precis den identitet som de anser sig ha. Vi måste också sluta hetsa upp oss över saker som egentligen inte har någon betydelse för helheten. Kan vi inte bara bestämma oss för det och därigenom ha en lite trevligare och öppnare jul?

Flexibilitet i alla ära

Måndag morgon och dags att bege mig mot nya äventyr, eller i alla fall ett nytt uppdrag. Jag fick förvisso stanna i Malmö, men jag fick bege mig mot en av utkanterna - i princip på andra sidan stan. Jag hade oroat mig över att jag inte skulle hitta dit, bussen gick inte hela vägen, men jag hade ju gps:en som en extra livlina och det löste sig ganska enkelt.

Väl på plats fick jag ett rum, en lista och en telefon. Jag skulle ringa och informera företagets kunder om ett avslutat samarbete och meddela var de kan få sina produkter hädan efter. Enkelt sagt och gjort tänkte jag och satte igång. Arbetsledaren hade ju hintat att det kanske inte skulle ta alla tre dagar han bokat in mig för och det var motivation om något! (Det är konstigt att känna en större vilja att göra ingenting än att jobba, men i rådande situation...)

Jag säger som nya kompisen sa igår; jag ska inte hälla buljong, det är jag överkvalificerad för. 
Nu var det förvisso inte tal om någon buljong, men själva arbetet var å andra sidan inte heller särskilt svårt.

Jag tänkte att om jag bara hinner igenom hela listan en gång innan dagen är slut så är jag ju bra på det. Men innan jag visste ordet av hade jag ringt alla nummer och klockan var bara lunch. Så jag tog lunch innan jag satte mig och tog en ny omgång på de som inte svarat efter första samtalet. Jag ska tillbaka imorgon och köra det sista, men är jag klar vid lunch så var det okej enligt arbetsledaren.

Vad skulle jag gjort? Myglat för att få jobba mer? Skulle jag ha suttit och petat navelludd för att inte bli färdig? Nej, jag har väldigt svårt för att inte vara effektiv. Det är bara att hoppas att jag blir färdig tidigt och att jag sen får ta jullov. Flexibilitet i all ära, men någon sorts måtta får det ju vara på galenskapen...

Tentavakt

När jag vaknade imorse hade jag en sådan grotesk hosta att jag tänkte att det här ju aldrig kommer gå. Men så tänkte jag att jag inte kunde sjuka mig å att det säkert blir bättre efter ett glas juice. Så jag körde. Hostan lugnade ner sig lite å jag begav mig.

Jag skulle ju vara tentavakt idag å det skulle väl knappast bli så betungande...

Studenterna ramlade in en efter en å såg både dödströtta å ångestfyllda ut, medan jag gjorde mitt bästa för att inte känna skadeglädje. Det var minst sagt skönt att vara på andra sidan av en tenta.

Mitt uppdrag innefattade att titta efter fusk å kolla så att alla hade papper å penna. Å hålla i toalistan - man kan ju inte gå på toaletten hur som helst.

Jag skulle också presentera mig och säga åt alla att flytta sina väskor och jackor, vilket var lättare sagt än gjort - hostan hade satt sig på mina stämband och jag som normalt sett har en ganska stark röst fick nästan viska fram instruktionerna.

Inledningsvis lekte jag med min mobil. Sedan insåg jag att det bara hade gått en halvtimme och tog fram Offside som jag hade med mig. Någon frågade om det var till 12 de hade på sig och jag tänkte "herre jösses, de här typerna tänker inte gå det minsta tidigare!". Annat var det på min tid...

Så småningom lämnade även den sista in sin tenta och jag kunde bege mig ut och möta upp mamsen för en lunch och lite julklappsshoppande. En ganska lagom arbetsdag. På måndag blir det annat, då ska jag till något ställe jag inte vet var det är och göra något som jag ännu inte vet vad det är ännu...Oh well, vi tar helg först!

Mellan uppdrag...

Jag jobbade alltså måndag-tisdag denna veckan på gamla arbetsplatsen. Jag pulsade genom snö och gjorde det jag skulle. Sedan var det knäpptyst. Både igår och idag har jag varit helt utan uppdrag. Om alternativet hade varit att ha struntuppdrag så är jag minst sagt nöjd. Sen har jag ju slagits mot en förkylning också, så det var mer än lägligt med ett par dagars vila. Jag tog det lugnt, och passade på att tvätta lite, skrev en ansökan... Och så har jag ätit nästan ett kilo clementiner för att c-vitaminen kanske snart ska få övertaget över förkylningen...

Men imorgon ska jag faktiskt jobba. Jag ska vara tentamensvakt! Sitta och stirra på stackare som skriver tenta, känna att det är helt utomordentligt skönt att jag inte längre har såna. Principen är att jag får göra vad jag vill så länge jag har koll, för jag är skyldig att rapportera fuskare. Och kolla att folk inte går på toa tillsammans. Är ett struntuppdrag det med naturligtvis, men det låter mycket bättre än att testa förpackningar... Vi får väl se...

Och sedan är det ju faktiskt helg härligt nog. Jag har ju jobbat så hårt denna veckan så jag förtjänar fredagsmys med Holländskan och Ingenjören. ;-) haha.

Ja, se det snöar…

Efter en halvsjuk men ändå ganska småmysig helg befann jag mig imorse återigen på gamla arbetsplatsen för ett gästspel. Utöver gårdagens rejäla snöfall som ledde till bussproblem imorse, var det ändå helt okej att dra till jobbet igen. Jag skulle ju åtminstone få göra något som kändes lite kvalitativt. Roligt också att alla är så glada att se mig! Det värmer hjärtat så att bitterheten inte helt tar över! Resten av veckan (utöver imorgon då jag ska gästspela igen) är dock mycket oklar. Det skulle dock inte förvåna mig om min arbetsgivare skickar ut mig på nya struntuppdrag.

Och Tysken var ju nere och vi hann med både mysmiddag, då Ingenjören och Holländskan hävdade att jag utvecklats mest i matlagningen genom tisdagsklubben (marängpaj minsann!), och en sväng ute på stan, efter att Tysken julfestat igång sig. 

Och så har det snöat och snöat och snöat lite till. Och sen har det snöat ytterligare.

Jag hade en lång diskussion om ett jobb som jag sökte med pappsen, han undrade hur hög nivå det var på det och jag kände att det struntade jag lite i. Efter förra veckans struntuppdrag ville jag helt enkelt inte mer. Jag ville bort. Om det så bara innebar att jag skulle lulla med minimalt ansvar ett tag. Man kan ju alltid fortsätta söka jobb sen om man vill.

Och så kan jag konstatera att karma existerar i allra högsta grad… :-s

Limbo

Så var förra jobbet ett minne blott och jag är två dagar in i den limbo som kallas mellan uppdrag. Känslan så här långt är en ännu större vilja att byta arbetsgivare...

Igår, efter en liten vardagssovmorgon, åkte jag för att ha möte med min chef. Vi pratade kort om situationen och om vad jag vill och har för karriärstankar. Vi pratade om att jag ska tillbaka till gamla arbetsplatsen och gästspela, och att jag kan komma att skickas ut på andra uppdrag emellanåt. Redan denna veckan ska jag ju tillbaka till min gamla roll imorgon, och övriga dagar behövde de hjälp någon annanstans. Jag skulle få ett samtal om det senare på dagen. Ja, ja, tänkte jag och begav mig ut på stan för att invänta att Holländskan ville umgås.

Jag hälsade på barndomsvännen och småtittade i lite affärer innan jag mötte Holländskan för en fika. Någonstans där mitt i fick jag samtalet om vad jag skulle pyssla med resterande tid, med start redan dagen efter, idag alltså. Jag skulle testa och analysera vätskor. Jag ska erkänna att jag redan då var skeptisk, men var naturligtvis tvungen att testa innan jag bestämde mig för vad jag tyckte om det hela.

Idag åkte jag därför iväg i snövädret och möttes av frågan om jag hade rätt skor innan jag fick reda på vad jag riktigt skulle göra idag. Utan att gå in på alltför mycket detaljer kan jag bara säga att det var enormt enformigt och uttröttande  utöver att det var fysiskt krävande (de för små skorna jag till sist fick låna var inte direkt ergonomiska och att stå upp hela dagen och göra exakt samma saker om och om igen var inte direkt bra för rygg och axlar, för att inte tala om hur misshandlade mina händer blivit...). Inte direkt ett drömuppdrag om man säger så. Och detta ska jag göra 2 dagar till denna veckan? Hur ska jag klara det?

En sak i sänder, imorgon är det i alla fall bättre arbetsförhållanden. Sedan får vi väl ta en dag i taget...