Fel fokus

Det har skett igen. Ett mord på öppen gata. Det sker så ofta nu att man som malmöbo nästan blir avtrubbad, inte riktigt tar in vad som händer. Eller tar in det men rycker på axlarna. Det i sig är ju egentligen läskigare än att folk skjuts till höger och vänster.

Jag älskar ju min stad och vill någonstans tro att de flesta malmöbor är fina människor som bara vill leva sina liv i sann varm malmöitisk vaddådå-anda.

Malmö hamnar istället på kartan för att det är så farligt här. Massor av rån, mord, kriminella. Jag bortförklarar det inte, men tycker att det ofta är fokus på allt det dåliga i sann sensationsanda.

Var finns allt fokus när de bra sakerna händer? Var finns allt fokus när hela Malmö sluter upp i en gemensam utandning och firande efter att stadens lag tagit SM-guld? Nej, då heter det att allsvenskan inte alls var lika intressant som andra år.

Var finns allt fokus när ett gäng hemtjänstarbetare tar av sin egen tid och ger en grupp ensamma pensionärer ett julfirande i gemenskap?

Det finns bra saker i Malmö. Det finns fina människor. Klart att det finns problem också. Men var finns uppmärksamheten när det positiva sker?

Det som riktigt stör mig är alla förståsigpåare som kommer med konstiga förklaringar och uttalanden som jag överhuvudtaget inte får att gå ihop. En stad är som en människa, både komplicerad och i många fall ologisk. (Kanske framför allt för att de består av människor). Man kan inte dra enkla slutsatser och mena att det bara är så.

Jag tror inte att lösningen ligger i att bara få folk att sluta döda, det finns en djupare problematik som man måste ta tag i och som uppenbarligen inte klaras av på egen hand av de som försökt under alla dessa år.

Nej, det handlar inte om invandringen. Det här är inte deras fel. Det är allas vårt fel som låtit staden bli så våldsam, som inte sagt ifrån utan låtit det ske. Det finns problem i den politiska strukturen, i hur vi bemöter varandra, i hur vi inte säger ifrån. Och säkert flera andra saker också.

Men det är knappast unikt i Malmö.