onsdag 6 april 2011

There are no magic fixes...

Men det finns fina människor. Och det är väl dem man ska fokusera på. De som står en nära, och nyfunna bekantskaper som ställer sig upp för en. Jag är nog lyckligt lottad ändå, för jag har rätt många sådana människor i mitt liv.

Då kanske man kan låta dem som är dumma vara dumma, man kanske kan överleva det.

Är det inte komiskt förresten i vilka situationer som jag väljer att stå på mig och vilka jag inte gör det?

Igår träffade jag en gammal estet-klasskompis för första gången på många år. Det visade sig att hon satsat kreativt och gått och blivit tatuerare (hon gick bild). Jag blir så svartsjuk på alla dem som följer sin kreativa ådra och satsar på det, och verkar lyckas eller åtminstone vara jävligt nöjda med sitt val. Jag har ju inte gjort det. Och tror man på tecken från högre makter kan man ju nästan tro att jag borde det. Det här var ju trots allt tredje personen jag träffade på kort tid som kört på bara.

Fast det är ju lite där som styrelse-giget kommer in. Där kommer jag att ha dokumenterad erfarenhet av min kreativitet. Och det är väl aldrig för sent att börja på den banan?

Styrelsen ja. De är så gulliga och precis vad jag behövde ikväll. Det och chokladbollar. De skrattade åt mig för att jag sa så. Jag sa att jag var politiskt korrekt och sedan bad jag om en icke-kyrklig välgörenhet av principskäl.

Och igår fick jag äta middag ihop med finaste Ingenjören och Tysken. Ingenjören lämnar ju landet snart igen och drar till en annan kontinent. Då blir det lite tommare i stan, men förhoppningsvis ses vi ju i sommar.

Idag har väl i alla fall varit en helt okej dag, med ett underbart avslut. När jag kom hem insåg jag ju att Barcas svampmatch visas på en tv-kanal som jag har! Och vilken rolig match sen (så här långt, man ska gardera sig det är ju faktiskt ca 15 kvar…)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar