Halv åtta i Lund

Så, förra veckan efter att ha gjort samma intelligensbefriade saker i två dagar (andra dagen blev bara halv och betydligt roligare eftersom det kom lite nytt folk), var jag så på intervju för ett tillfälligt gig på Ingenjörens jobb.

Jag börjar känna att jag kan det där nu. Jag vet vad jag ska säga, hur jag ska bete mig, och lyckas slappna av och därmed bli av med nervositeten. Fast det kanske bara gäller de här tillfälliga jobben. Om något verkligt intressant dyker upp kanske det blir jobbigare…

Intervjun gick med andra ord bra. De sa direkt att jag gjort ett bra intryck och började planera för när jag ska börja. Arbetstiderna känns sådär (halv åtta i Lund liksom, vem tycker att det är okej?), arbetsuppgifterna känns lite halvläskiga men de är övertygade om att det kommer att gå bra så det är väl bara att köra. Och så är det ju lite småroligt att få kliva in i Ingenjörens professionella miljö även om just hon inte kommer att vara där då.

Jag börjar alltså nästa vecka och så får vi se hur det går.

Men bara för att jag fått ett lite mer permanent uppdrag igen betyder det inte att jag sitter sysslolös och pillar mig i naveln. Redan denna veckan får jag träna på att vara i Lund halv åtta på morgonen eftersom jag är uthyrd för att göra pappersarbete. Det är ganska kul egentligen att hoppa mellan olika ställen och göra saker som jag nog är ganska överkvalificerad för. Men i längden kan det nog vara lite halvjobbigt att inte ha en fast punkt i tillvaron, att inte veta vad som sker nästa vecka, eller veckan efter det.

Påskhelgen var i alla fall ett utomordentligt skönt avbrott i vardagen. Solen sken, ja det har känts som sommar (gör det än), och det var kalas mest varje dag tills allergin till sist tog ut sin rätt och bokstavligt talat golvade mig. På apoteket gav de mig bara ännu mer pollen-medicin att ta och jag funderar på varför de inte bara kan komma på EN medicin som liksom funkar mot alltihop.

På nya äventyr

Det går ganska snabbt här i svängarna. Efter att ha tagit in förra veckans upplevelser och halvt återgått till slappheten, fick jag igår ett samtal om tillfälligt jobb i två dagar. Det var inte läge att tacka nej, och ärligt talat kände jag att det kunde vara skönt att komma iväg och göra något vettigt. Hur vettigt det nu var att sitta och göra samma intelligensbefriade saker hela dagen. Nåja. Här klagas inte. One more day to go…

Faktum är att det kan vara sådär lagom skönt ibland att göra saker som inte kräver varken för-, under- eller eftertanke. Ja inga tankar alls egentligen. Och folk kan man väl alltid småsnacka med. Helt okej.

Samtidigt blev jag uppringd om ett konkret uppdrag på Ingenjörens jobb. Visst det är fortfarande via bemanningsföretaget, och det vill jag fortfarande komma ifrån, men om jag får det så är ju åtminstone försörjningen säkrad ett tag till. Drömjobbet kan jag då i lugn och ro leta efter utan panikångest eller fattigdom. Så vi kan ju alltid hålla tummarna iaf.

Vi vänder blad

Så var det alltså slut på ännu ett kapitel i mitt liv. Häromdagen hände det jag haft på känn ett tag och nu är jag alltså tillbaka mer eller mindre på ruta ett. Konstigt nog känns det helt okej. Fast det kanske inte är så konstigt ändå. Det visade sig ju inte vara drömjobbet och sista veckornas negativa press gjorde det ju knappast roligare.

Faktum är att jag tycker mig ha hanterat hela situationen oerhört bra, om man i lagomhetens och jantelagens Sverige får lov att säga det.

Och förhoppningsvis kommer jag väl hitta något nytt ännu bättre snart. Tills dess har jag i alla fall tid att lägga på mina styrelseåtaganden. Idag skrev jag till exempel ett första utkast av den där medlemsinformationen som ska ut och medan det behöver jobbas på lite till känner jag mig ganska nöjd. Det går att skriva under press, om saker som inte direkt intresserar mig, och det går att göra det ganska bra.

Den här erfarenheten känns definitivt som att den kommer att bli användbar i framtiden.

Och annars så fortsätter ju de himmelsblå med att vinna. De tog tre nya poäng igår även om det tog tid, och ikväll vinner förhoppningsvis Blaugrana den första classicon av 4 under kort tid. Heja, heja!

En liten tröst

Så var helgen slut och en ny vecka har börjat. Jag jobbar fortfarande, vilket väl borde ses som något positivt. Min chef ringde igår för att återkoppla efter förra veckans möte, och jag kände att det var ett bra samtal. Oavsett bör jag verkligen komma igång med alternativa planer eftersom jag trots allt inte känner att det här är hållbart i längden. Riktigt när jag ska hinna med det är dock oklart med tanke på min väldigt uppbokade vecka. Nåja. Det löser sig väl.

Helgen var iaf precis vad jag behövde. En fredagskväll hemma med bara mig själv att ta hänsyn till och sedan lördagskalas i Köpenhamn. Söte irländaren firade stor dag med live musik och trevligt folk. Det anglikanska gänget från gamla jobbet kom dit och jag kände verkligen att det var så trevligt att träffa dem igen. Att träffa dem som ändå gav mig mest under de där två åren.

Jag fick också veta att jag inte varit den enda som fått lämna. En liten tröst i sammanhanget.

Igår var det riktig hemmapremiär i den himmelsblå borgen och grabbarna visade verkligen vem det var som vann det där guldet förra året. Det ser bra ut, men säsongen är ju lång. Det är kul att vi är igång igen i alla fall.

Annars är det som sagt fullt ös i princip hela veckan, men från och med den kommande helgen lugnar det ner sig allt eftersom folk gör sina påskavhopp.

Deadline

Så var fredagen här. Dagen D som i Deadline och nytt möte. Jag har svävat så mycket fram och tillbaka under den gångna veckan och det kulminerade lite igår kväll när jag och mamsen pratade verklighet och jag till sist var väldigt redo för mötet här på eftermiddagen. Jag förberedde mig och gick lite in med en fuck all-attityd, och det gick vägen! Åtminstone idag. Problemet är att chefen inte vet hur han vill ha det, vad som är mest lönsamt, min prestation under veckan kunde han inte säga så mycket om. Så vi får fortsätta vänta och se vad som händer.

Oavsett så kommer jag börja leta alternativ redan nästa vecka. För min egen skull. Och skulle jag hitta något nytt så behöver jag inte ha dåligt samvete – mess with me and I mess right back at you!

Jag är i alla fall väldigt nöjd med att ha en helt ledig fredagkväll. Ska bli så skönt att ta det lugnt, slappa och samla ny energi efter en ganska jobbig vecka. Party får det bli imorgonkväll i den danska huvudstaden istället. Förhoppningsvis.

There are no magic fixes...

Men det finns fina människor. Och det är väl dem man ska fokusera på. De som står en nära, och nyfunna bekantskaper som ställer sig upp för en. Jag är nog lyckligt lottad ändå, för jag har rätt många sådana människor i mitt liv.

Då kanske man kan låta dem som är dumma vara dumma, man kanske kan överleva det.

Är det inte komiskt förresten i vilka situationer som jag väljer att stå på mig och vilka jag inte gör det?

Igår träffade jag en gammal estet-klasskompis för första gången på många år. Det visade sig att hon satsat kreativt och gått och blivit tatuerare (hon gick bild). Jag blir så svartsjuk på alla dem som följer sin kreativa ådra och satsar på det, och verkar lyckas eller åtminstone vara jävligt nöjda med sitt val. Jag har ju inte gjort det. Och tror man på tecken från högre makter kan man ju nästan tro att jag borde det. Det här var ju trots allt tredje personen jag träffade på kort tid som kört på bara.

Fast det är ju lite där som styrelse-giget kommer in. Där kommer jag att ha dokumenterad erfarenhet av min kreativitet. Och det är väl aldrig för sent att börja på den banan?

Styrelsen ja. De är så gulliga och precis vad jag behövde ikväll. Det och chokladbollar. De skrattade åt mig för att jag sa så. Jag sa att jag var politiskt korrekt och sedan bad jag om en icke-kyrklig välgörenhet av principskäl.

Och igår fick jag äta middag ihop med finaste Ingenjören och Tysken. Ingenjören lämnar ju landet snart igen och drar till en annan kontinent. Då blir det lite tommare i stan, men förhoppningsvis ses vi ju i sommar.

Idag har väl i alla fall varit en helt okej dag, med ett underbart avslut. När jag kom hem insåg jag ju att Barcas svampmatch visas på en tv-kanal som jag har! Och vilken rolig match sen (så här långt, man ska gardera sig det är ju faktiskt ca 15 kvar…)

The pressure is on

Ny måndag och därmed ny vecka. Den här veckan är tanken att jag ska gå upp i normalfart på jobbet och därigenom kunna prestera lite mer än jag gjort så här långt. Hur det gått idag? Jovars. Jag har fått upp farten, och ju fler personer jag ringer, desto fler svarar naturligtvis. Det är fullkomligt logiskt det vet jag ju.

Det är lite press nu. Dags att prestera, annars är vi tillbaka där vi började, i total osäkerhet. Spontant känns det dubbelt. Jag försöker att ta det som en utmaning, en deadline, sånt jag arbetar bra emot, snarare än att ta det som det egentligen känns. Jag har inte tid att bli deprimerad och fundera över hur det ska bli, varken på eller efter arbetstid. Jag har massor att göra så det är bara att köra full fart framåt.

Helgen var för övrigt full av aktiviteter. Den lilla tid jag inte var iväg någonstans spenderade jag med att sova och slöa. Men det var som sagt inte mycket tid. I fredags var det hem, käka och ut. Debaser hade ju uteserveringspremiär och Ingenjören hade Bon Voyage-tillställning. Det var trevligt, men hur mycket folk som helst. Vi skojade och sa att när inte ens jag kan beställa en drink på 5 minuter, då är det för mycket folk.

På lördagen var det en sväng ner på stan för att köpa en present till en blivande 30-åring, det var varmt, ja riktigt vårlikt i solen och riktigt najs att bara hänga utomhus. Men jag hade fler ärenden, så det var bara att bege sig hemåt och fixa det som skulle fixas innan det var kalasdax igen. Hos Möllevångsprinsessan denna gång. Det var riktigt trevligt och slutade därför ganska sent, efter att ett par mer eller mindre celebra gäster dykt upp för att hänga med oss dödliga.

Annars handlade den festen väldigt mycket om pepp och inspiration. Om att våga följa sina drömmar och satsa. Och trevliga människor såklart.

Igår blev det till sist ett besök på stadion för den ”bortamatch” som hamnat där eftersom Trelleborgarna tydligen inte vet hur man tar hand om en fotbollsplan. Det var mycket snack innan matchen om att man skulle vara där i tid, helst redan kl 13 för att få tag på biljetter, men jag och Ingenjören spelade cool och kom dit först en timme före start. Då var det i princip inga köer och därefter gick vi rätt in och tog plats bara. Man kan undra om de erfarna journalisterna på Sydsvenskan verkligen trodde på kaos, eller bara ville uppmana till kaos så att de kunde skriva fler artiklar?

Det var alltså en bortamatch på hemmaplan, med ett massivt ”borta”stöd för mästarna, och nog fick vi jubla alltid. 4-2 och mitt engagemang föddes på nytt. ”Hela vägen ska vi gå och sedan SM-guldet få”. ;-)

April, april... - Så lång tid tog det innan någon lurat mig

Jag skulle vilja inleda med att påpeka hur dum den här lurendrejeriernas dag är, åtminstone för oss godtrogna som någonstans litar på vår omvärld. Ja, jag är en lättlurad person, men jag menar att det har att göra med min generella tro på att folk är ärliga när de pratar med mig.

I alla fall. Det tog ganska exakt 1 timme innan det skedde idag. När jag kliver på buss nr 2 så säger busschauffören att det är buss 34. Jag hade inte kollat så noga var bussen kom ifrån, men var rätt övertygad om att det stod 2 på den. Dessutom var jag fortfarande lite i en sömndimma och väl inte riktigt medveten om dagens datum, och så hade jag musik i öronen. Det är mina ursäkter, för han fick mig. Eller fick och fick, jag blev egentligen mest förvirrad. När han sa april, april mumlade jag bara jaha och gick bakåt i bussen.

Väl sittandes började jag tänka på att det är den 1 april och funderade på vad jag läst för absurt i tidningen innan jag gick. Jag hade ju inte ens reflekterat över att något var underligt, och så där i efterhand kom jag knappt ihåg vad jag hade läst. Det är ju som det brukar med andra ord. Inte riktigt koll på läget och förvånas sällan numera över det som sägs och skrivs. Eller är jag bara så trött när jag läser tidningen att jag liksom inte tar in så mycket?

Oavsett var det länge sedan jag tyckte att det var kul att skoja med folk 1:a april. Numera fokuserar jag snarare på att gratta två av mina söta vänner som fötts idag för ett gäng år sedan – Grattis Holländskan! Grattis Möllevångsprinsessan! – och försöker att inte bli lurad om och om igen.

Oavsett är det nu fredagspepp! Let’s Bust a Move! :-)