Spenderade förmiddagen med att gå igenom en jobbsajt och dess sammanlagda lediga jobb-sektion. Det tar tid att snabbtitta och välja ut vilka annonser det kan tänkas vara värt att läsa. Det tar också tid att läsa igenom alla annonserna. Och bestämma mig för om de kan vara något av intresse. Det där med att jobbsökande är ett heltidsjobb är ingen direkt överdrift.
I alla fall. Just idag hittade jag ett jobb som verkligen kändes superspännande. Efter att ha läst hur många säljar-annonser som helst går det nog att förstå hur peppad man blir då. Det här är ett skrivarjobb. Ett informerande skrivarjobb. Precis ett sådant sorts jobb som jag nog allra helst och allra mest vill ha. (Om det finns några sådana i mitt allmänna förvirringstillstånd). Och eftersom det så sällan händer, att något känns så rätt, så satte jag igång direkt. Försökte skriva samlat, korrekt men entusiastiskt. Och slogs naturligtvis på en gång av skrivkramp, ångest och övertygelse om att jag säkert ändå inte kommer kunna få jobbet. Hur ska jag klara ett skrivande jobb om jag inte klarar att skriva en ansökan?
Det spelar visst ingen roll hur mycket man tror och hoppas i en massa olika sammanhang, de där förbannade tankarna kommer likväl och försöker ställa till det. Ännu en sak att slåss mot. Men jag vägrar ge upp. Om jag inte skickar in ansökan kommer jag garanterat inte att få jobbet. Skickar jag in den har jag åtminstone försökt, och ett eventuellt nederlag blir därmed enklare att hantera.
Och om inte jag tror på mig, vem ska då göra det? Så nu kör vi, håller tummarna och hoppas på det bästa.
Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar