Förra veckan var rätt händelserik. På sitt sätt. I tisdags kände jag att min hals höll på att bli dålig. Inte helt övertygad om att det gjorde den bättre att åka till blåsiga Dockan för möte med coachen. Det var dock skönt att komma ut och se lite nya saker, få lite nya intryck.
Mötet gick bra också. Jag fick hemläxa att ta tag i. Som förberedelser inför valberedningens intervju i torsdags. En intervju som gick ganska bra, kändes bra. Jag kände att jag gjorde ett bra intryck och på många sätt motsvarade vad de söker efter. Blir jag inte utvald är det dock inte hela världen, men väljer de mig så gör de. Jag tror ju att man hamnar på specifika ställen av en anledning.
Det slog mig också att det verkligen är precis så som jag och min gamla Dublin-room mate pratade om. Ibland testar man saker av konstiga anledningar, ibland handlar det enbart om tillfälligheter som man måste vara öppen för. I det här fallet var det nog det senare. Jag fick lappen om info-mötet, jag bestämde mig för att gå och sedan bestämde jag mig för att stå kvar på listan. Brinner jag för styrelsearbete? Ingen aning, jag har ju aldrig riktigt hållit på med det förut. Men blir det jag, blir det nog bra det med.
Min förkylning som tog över mer och mer allt eftersom veckan gick satte lite käppar i hjulen för mig. Det var egentligen först igår som jag började må tillräckligt mycket bättre för att prestera lite. Eller okej, i lördags tvingade jag mig att ta tag i de där ansökningarna bara för att jag kände mig tvungen. Igår skickade jag in dem. 5 nya ansökningar till 5 nya jobb.
Det känns som att jag har bättre koll på de där förbannade ansökningsbreven nu, även om jag fortfarande föredrar ett möte in real life. Men man får ju sällan möten om man inte berättar att man finns.
Förkylningen störde inte bara min arbetstid, den störde min ledighet också och resulterade i soffliggande filmtittande större delen av helgen. Jag lärde mig att det visst det går att lita på vissa skådisar, att en fjantig film kan vara väl värd att titta på trots att konceptet inte känns alltför spännande. Hugh Grant är fortfarande Hugh Grant och Did you hear about the Morgans? var väl värd titten. Jag var verkligen i behov av gulliga filmer efter förra helgens debacle.
Nåja. Ny vecka. Nya utmaningar. Och möjligheter! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar