Det har gått ännu ett år…

För ett år sedan mådde inte jag bra. Jobbfronten kändes mer eller mindre hopplös och sjukdom och dödsfall i familjen gjorde att högtiderna kändes tyngre än de brukar. Istället för hoppfullhet inför nya året kände jag mig mest uppgiven.

Men efter regn kommer sol, och efter den tunga starten vände det så småningom. Men sjukdomen ledde till en stillsam död först, och för den personen var det nog ganska skönt att få somna in och få frid efter en längre tids kamp.

Jag började på mitt nya jobb, först som konsult, men fick efter 1,5 månad beskedet att de ville anställa mig. Från och med i somras hade jag alltså klivit ur en arbetstillvaro jag hamnat i och velat komma ur en längre tid. Det kändes fantastiskt bra.

I våras fick vi ett tillskott i familjen när världens bästa lilleman föddes, och jag fick därmed ett till nytt jobb. Jag hade blivit faster.

Eftersom jag jobbade hela sommaren fick jag ju hitta på något att prata om. Jag slutade med min nikotinlast och har idag varit helt fri i 4 månader och 10 dagar. Det är i sig en sjuhelsikes seger, även om bestämdheten gjorde att det inte var så svårt.

I höstas fick mitt politiska intresse en extra knuff och jag och Malmöiten började engagera oss på ett sätt jag tidigare inte trott varit möjligt. Ytterligare några månader senare satt jag på ytterligare ett jobb när jag blev styrelsemedlem i en politisk styrelse.

I november/december åkte jag och Ingenjören till landet Down Under för att hämta hem Holländskan och ha lite semester och rundresa samtidigt. Sommarsemestern kom sent i år och såg till att fixa lite hälsosam färg på huden inför julens fotosessioner.

Det känns som att året blev ett bra år ändå på så många nivåer, och jag känner mig hoppfull inför det kommande. Jag hoppas att jag om 1 år gör en ny sammanfattning och känner mig minst lika nöjd som jag gör nu, helst ännu nöjdare.

Nyårslöfte? Sånt sysslar jag inte med, men jag kan bidra med en nyårsförhoppning om att det kommande året bjuder på trevliga överraskningar.

Down Under del 3: Resan fortsätter på fel sida av vägen

Det blev första advent och vi checkade ut från vårt backpacker och från Sydney. Det var dags för att checka in i vår hyrbil och fortsätta resan norrut på fel sida av vägen. Vi kom iväg lite sent, mest på grund av uthyrarens nonchalans, men till sist körde Ingenjören ut oss ur storstan. Efter några timmar stannade vi till i lilla samhället Tea Gardens där vi åt vår medhavda lunch och en glass, samt gick en liten promenad innan vi rullade vidare.

Vi anlände i Port Macquarie och vårt motell strax före middagstid och checkade in och gick sedan mot den irländska puben som vår italienske gamle Dublin-vän hade rekommenderat. Där satt vi sedan och käkade middag och drack några öl och väntade på vännen som vi inte sett på så många år. Vi hann samtala en liten stund innan vi promenerade hemåt genom det söndagsstängda lilla samhället.

Dagen efter käkade vi en snabb frukost på ett litet fik innan vi körde mot Armidale där vi käkade lunch och promenerade runt lite. Färden fortsatte via ett stort vattenfall till Dorrigo National Park där vi tog en snabb promenad i regnskogen bland kalkoner och andra vilddjur innan vi satte oss i bilen och körde till nästa sovstad Coff’s Harbour.

I Coffs Harbour käkade vi thai-middag och hamnade sedan på en pub med biljardbord – till Holländskan och Ingenjörens stora glädje. De spelade resten av kvällen, bland annat mot en snubbe som såg ut och betedde sig lite som Leonard i Big Bang Theory.

Efter en natts sömn körde vi direkt till Byron Bay, nästa ställe vi skulle bo på, där vi checkade in i vår lilla stuga på regnskogsresorten innan vi åkte in till stan för att käka lunch och titta oss omkring under resten av dagen. Det badades medan jag solade och filosoferade över livet och plötsligt var klockan mycket så vi körde till den enda sevärdheten för att sedan skynda hemåt och göra oss i ordning före middag. För Ingenjörens skull tog vi sedan taxi in till stan, där vi på taxichaufförens förslag käkade mexikanskt tills jag nästan sprack av mättnad. Efter en balkongdrink tog vi en taxi hem igen där vi blev varse att vi inte var de enda som bodde i den lilla stugan. Holländskan fick ta på sig att vara ”kackerlacksdödaren” medan jag skrämde upp de andra tills de bara kunde drömma mardrömmar…

På morgonen packade vi bilen igen och checkade ut för att köra mot Surfer’s Paradise, där vi hann med både fro-yo, lunch och bad/solande innan vi konstaterade att Byron Bay var det verkliga surfparadiset och körde vidare norrut mot Hervey Bay där vi skulle spendera natten. Vi hann med en burgare och ett snabbt dopp i poolen, samt förbereda för väskpassning och bilparkering inför dagen efter, sedan var det bara att gå och lägga sig och förbereda sig för en tidig morgon.

Torsdagen spenderade vi nämligen på sandön Fraser Island, så vi blev upplockade vid vår resort och sedan körda till hamnen där vi fick åka båt över högvatten och sedan blev vi runtkörda i en gigantisk fyrhjulsdriven buss av en guide som verkligen tyckte om sitt jobb. Det var verkligen en sandö och det var otroligt fint och avslappnande att vara där även om det kändes som att man hade sand precis överallt efteråt. Dessutom fick vi se en Dingo!

Tillbaka i Hervey Bay packade vi bilen och körde mot Brisbane i mörkret som hunnit infinna sig. Vi var framme ca 22.40 och när vi checkade in på hotellet gick vi från att ha 2 enkelsängar och delat badrum till tre sängar och eget badrum, och tur var väl det för vid det laget var vi trötta och ville bara lägga oss att sova.

På fredagen, vår sista heldag i landet Down Under, lämnade vi tillbaka vår bil och promenerade sedan runt lite i stan i värmen innan vi nästan dog och hittade värsta busy lunchstället där vi kunde svalka oss med en juicedrink. Vi tog båten över floden och käkade lunch och hängde i Southbank där vi också åt glass som kyldes genom att den blandades med kvävgas. Efter att ha gjort den sista shoppingen hamnade vi så småningom på en uteservering där vi hann med både öl och middag. Vi gick vidare till en pub där vi tog en sista öl och konstaterade att vi alla hade kunnat stanna minst en vecka till.

Dagen efter gick resan hemåt igen, via Singapore och Helsingfors. Det var konstigt att resa från 25 grader och strålande sol för att hamna i knappa plusgrader och snöblandat regn. Det var också konstigt att hamna i den svenska tidszonen. Klart att det är skönt att komma hem igen, men nog var det en helt fantastisk resa som inte helt kan klargöras här.

På återseende Australien!

Down Under del 2: Sydney – mer än bara Sydney Harbour Bridge

Första dagen i Sydney spenderade vi med att inte vara i Sydney. Vi skulle ju på Kangarrific Wine Tour i Hunter Valley! En tur som innebar häng med kängurur och koalor (och för somliga i sällskapet, ormar…), chokladprovning, en massa vin och till sist en ölprovning innan vi begav oss tillbaka mot storstan igen. Turen var toppen och vi i minibussen blev glatt högljuddare ju längre dagen gick. Värst var den äldre Singaporianska farbrorn som tyckte alkoholhalten var det viktigaste och var absolut lyckligast när han fått ett litersglas fyllt med öl! Efter en intensiv dag bestämde vi oss för att ha en lugn mysmiddag med ost, frukt och öl hemma på vårt backpacker på Bondi Beach.

Dagen efter bestämde vi oss för att utforska Manly Beach som skulle ha fantastiska stränder. I hamnen möttes vi av Sydneys operahus och Harbour Bridge för första men långt ifrån sista gången innan vi tog färjan till stranden. I Manly shoppade vi, käkade lunch och glass och promenerade längs stränderna innan vi begav oss hemåt igen och efter en snabb uppfräschning begav oss mot Bondi och middag där.

På fredagen åkte vi in till stan och letade upp en gratis tur (precis som i Melbourne). I ösregn promenerade vi sedan runt i 3 timmar för att se det viktigaste och lära oss lite om Sydneys historia. När vi var färdiga käkade vi pizza bestående av hälften känguru och hälften emu (Australiens statsvapen-djur). Det rådde delade meningar om vilket som smakade bäst. Efter det promenerade vi runt lite till innan vi hamnade mitt i fredagsbar-firandet. Trötta fötter fick oss att bestämma oss för att sedan dra hemåt mot Bondi där vi hittade en trevlig japansk restaurang nära havet.

Dagen efter åkte vi in till stan igen och operahuset för att ordentligt inspektera bygget. Efter att vi tagit bilder från alla vinklar och konstaterat att färgen var mer benvit än helvit så begav vi oss mot en fiskmarknad som tydligen skulle vara väldigt bra.

Väl där insåg jag att det inte var en jättebra idé; jag gillar ju varken marknader eller rå fisk! :-/

Men Ingenjören och Holländskan sprang runt lyckliga och sedan käkade vi fisklunch vilken var mer än okej trots de läskiga fåglarna med lång smal näbb som konstant höll sig i närheten.

Vi åkte till the Rocks, hittade upp i Harbour Bridge-tornet och en schysst men väldigt busy takterass-bar innan vi landade på en uteservering inne på en gård. Vi funderade på middag och bestämde oss efter visst letande att åka hem till Bondi igen där vi käkade brasilianskt och sedan frozen yoghurt för första gången för min del. På vägen hemåt gick vi förbi ett gigantiskt white party på stranden.

Det hade blivit första advent och dags för oss att lämna Sydney och påbörja nästa etapp på resan. Det var dags för Ingenjören att börja köra bil på fel sida av vägen.

Down Under del 1: Äntligen!

Som jag hade längtat och sett fram emot och tänkt och drömt och önskat! Och så var dagen äntligen här. Det var dags att påbörja den långa resan mot landet down under.

Vi flög mot svenskpratade Helsingfors med en flygvärd som konstaterade att han var ”flexible” och sedan satte vi oss på det första långflyget för resan. Det som skulle ta oss mot Asien och Hong Kong. Efter att ha suttit inklämd bredvid danska scouter, sovit minimalt och sett roliga ”The Heat” landade vi och fick möjlighet att andas Hong Kong-luft och promenera på Hong Kong-mark.

Ett nytt land, en ny kontinent, till handlingarna alltså.

Efter att ha promenerat runt litegrann letade vi efter något att äta. Ingenjörens kötträtt blev till samma vegetariska stirfry som jag åt och sedan lekte vi på nätet med flygplatsens wifi. Vi konstaterade att det var extremt bra med gratis wifi på flygplatser. Man måste ju ha något att sysselsätta sig med.

Efter några timmar satte vi oss på nästa flyg, det som skulle ta oss mot Melbourne och Holländskan! Denna gången lyckades jag få lite mer sömn tack vare total utmattning, men den bestod ju fortfarande av powernaps eftersom det är extremt svårt att sova länge halvt hopvikt i boskapsklassen på långflyg.

Morgonen kom och vi blev insläppta i Australien och i ankomsthallen stod holländskan och tog emot med stora kramar. Trötta, men glada tog vi oss in till stan och efter en snabb uppfräschning gick vi ut för att äta frukost på en uteservering i morgonsolen. Vi bestämde oss för att hålla ut och komma ifatt tidsskillnaden genom att sova på natten och det blev stundtals en tuff dag. Men när vi satt på en takterass och åt tapas och drack öl i strålande sommarsol gick det inte att göra annat än att njuta av livet och semestern.

Det var bara extremt konstigt att det var slutet av november och varmare än en normal svensk sommardag.

Vi sov 9,5 timme den natten. Sammanhängande, bra sömn. Sedan var vi i det närmaste normala igen. Vi gick på kaffeprovning (cupping) med en av Holländskans house mates och fick som européer utstå mobbing vilket fick mig att säga ifrån. Jag avskyr inskränkta människor.

Vi drog in till stan och till Victoria market och Flinder Street innan vi drog tillbaka ut till norra sidan och Ingenjörens gamla klasskamrat för lunch och en mysig eftermiddag. På kvällen åkte vi in till Gertrude street för vegetariska burritos innan vi pubade tillsammans med Melbourne-hipsters.

På söndagen begav vi oss in till stan igen för att titta lite närmre på Federation Square, utställningen Melbourne Now på ett museum och promenera längs floden. Det fanns en häftig uteservering i en bropelare som vi myste på en stund innan vi hittade en uteserveing att käka lunch på. Vi åkte sedan tillbaka till Victoria market och köpte fina råvaror för att laga middag hemma hos Holländskans kollektiv.

Dagen efter åkte jag och Ingenjören ut till St. Kilda, Melbournes strand. Där fick vi umgås med havet, äta god mat och dricka gott och hitta lite trevlig shopping. Efter några timmar drog vi in till Brunswick street där vi shoppade lite till och sedan slappade i en bar innan drog hemåt för att vara med på Holländskans avskedspubrunda.

Sista dagen i Melbourne spenderade Holländskan med att packa och fixa, medan jag och Ingenjören drog in till stan för att gå en gratis rundtur på 3 h. Det var en bra guide som visade oss det mest nödvändiga, samtidigt som han berättade om historian och rivaliteten mellan Melbourne och Sydney. Mot slutet fick man dricksa det man kände att det var värt eller det man kände att man hade råd med. Turen var bra och jag gillade verkligen konceptet.

Vi käkade lunch efteråt och mötte upp med Julia för att sedan bege oss hemåt och hämta packningen. Vi skulle ju lämna vårt första resmål och bege oss mot nästa äventyr – Sydney.

Att flyga inrikes var intressant. Australien har ju extremt hårda lagar om vad man får och inte får ta in i landet, men när man flyger inrikes bryr de sig bara om att kolla att man inte har vapen eller sprängämnen med sig – vattenflaskor går med andra ord alldeles utmärkt.

Vi landade sent och tog en taxi mot Bondi Beach utanför Sydney där vi skulle bo. Efter att ha checkat in och frågat om transport under morgondagen var det egentligen bara att lägga sig. Vi skulle upp tidigt dagen efter.