Äntligen!

Jösses! Sista tiden har verkligen varit intensiv, med en helg som inte alls blev så lugn som den skulle och sedan det där efterlängtade beskedet.

Det var måndag och jag promenerade iväg för att möta mitt öde. Jag skulle få mitt kontrakt och få den där anställningen som förhoppningsvis kommer ge mig betydligt mycket mer än jag tycker jag haft de senaste åren.

Jag var så glad när jag gick därifrån med de påskrivna papprena i handen att jag nästan började gråta glädjetårar precis där och då! Men jag samlade mig. Meddelade de som meddelas bör och åkte sedan hem till balkongen för att fira med mamma och lite rosévin. Tysken fick en trevlig överraskning när hon flyttade in framåt kvällskvisten och det blev en sen kväll.

Däremot blev det en tröttsam dag efter på grund av för lite sömn. Men jag skrev i alla fall på och lämnade ifrån mig kontrakt och skrev ut ”uppsägningen” och hoppas nu att jag helt kan slappna av och anse detta som klart. Det är åtminstone vad alla andra säger och nu är jag benägen att hålla med.

På kvällen uppvaktade tysken mig med blommor, medan vi drack skumpa och åt caprese i kvällssolen innan vi tog tag i middagslagningen. Vi var inte vakna riktigt lika länge som kvällen före, men det är ändå enormt skönt med kommande långhelg och den möjlighet det ger till att sova ut och ta det lugnt i största allmänhet.

Långhelgen som för övrigt verkligen mest spenderats med att ta det lugnt och äta gott och mysa. Jag har reflekterat över vilken emotionell resa jag gjort de senaste 6 månaderna och tagit tag i en del saker som krävde det.