Fullt upp

När jag inte uppdaterat på 2 veckor kan man ju tänka sig att jag haft minst sagt fullt upp. Det är åtminstone den korta varianten...

På jobbfronten intet nytt, tusen telefonkonferenser senare och ett par möten IRL borde man kanske vara lite klarare på vad som komma skall, men det är inte riktigt så enkelt. Visionerna är stora och nya företaget försöker mellan plattityder förmedla att de inte alls ska avskeda oss hela bunten, men man vet ju aldrig.

Igår var vi hela kontoret i Kista på studiebesök och halvkonferens där budskapet egentligen var lite mer socialdemokratiskt att ”alla ska med!”. Men i det företaget är de organiserade lite annorlunda, så jag är t.ex. inte övertygad om att min position är varken säker eller att om den är det, att den får stanna i säljbolaget. Nåja, det var i alla fall ganska intressant och kul med lite variation i vardagen.

Annars har jag hunnit med Malmöitens dotters namnkalas och en weekend i Sthlm med bästa Ukrainskan (och med Tysken på fredagen). Som vanligt hade Ukrainskan mycket att berätta och jag fortsätter att vara överväldigande förvånad hur drama så till den grad söker efter henne... En trevlig helg var det i alla fall, innan jag åkte hem, var hemma lite mer än ett dygn och sedan alltså drog till Sthlm igen, för att jag älskar staden så mycket... Ja, eller snarare kanske för att det krävdes av mig.

Ukrainskan försökte få mig att söka nya möjligheter, men jag har redan tröttnat. Ska jag leta efter den här specifika typen av nya möjligheter så måste jag nog göra det någon annanstans.

Jag har också sett både en mff-kollaps och en mff-vinst och ikväll stundar höstderbyt. De himmelsblå leder ligan, men har man några säsonger innanför kläderna vet man ju att det aldrig är färdigt förrän det är färdigt, framför allt brukar Malmö tendera att avgöra i sista omgången...

Jag fortsätter annars att låta bli snusen och försöker ta till frukt när jag blir sådär småsugen på något om kvällarna och det känns onekligen positivt. Såhär när hösten börjar komma allt mer och mer börjar jag konstigt nog vakna till liv igen och viljan och energin är större än på länge.

Lugn och lycklig ett tag i alla fall...

Så var det dags igen. Osäkerhet, lätt ångest över densamme och en generell förvirring. Min arbetssituation är i förändring igen, dock inte på samma sätt som tidigare, men ändå ganska likt.

Jag lämnade ju tiden som konsult bakom mig i somras och gick över till att vara en vanlig anställd hos företaget jag var hos. Det var en underbar känsla, både att gå igenom rekryteringsprocessen med facit i hand och att veta att nu är jag anställd och inte längre kan kastas ut hur som helst. Jag kunde helt plötsligt göra planer för längre fram än några veckor och ställa helt andra krav än tidigare.

Men jag är så dålig på det. För dåligt insatt i rättigheter och skyldigheter...

Men nu har alltså företaget som anställt mig köpts upp av ett annat företag och jag och mina kollegor med det. I och med den mysteriska dag 1 så slogs jag av en våg av osäkerhet och undran över vad som egentligen håller på att ske och hur organisationen ska se ut och kanske framför allt om jag är en del av den.

Jag fick vara lugn och lycklig i drygt 2 månader i alla fall...

Men ingen vet ju riktigt vad som händer, och alla bara säger att allt ska vara som vanligt åtminstone fram tills årsskiftet så man ska kanske inte måla fan på väggen riktigt än. Åtminstone inte innan man vet lite mer hur organisationen är tänkt att se ut.

Annars så ska visst Tysken komma på besök ikväll i några dagar och jag har en att göra lista vid sidan av jobbet som är på tok för lång, men som jag av mer eller mindre uppenbara skäl inte orkat ta tag i särskilt mycket hittills i veckan. Men ikväll så...