Äventyr i öst och äventyr i väst

Efter några dagar hemmavid så var det dags för nästa äventyr på semestern, Österlen. Efter tidig uppstigning körde Ingenjören mig och Holländskan mot Kivik som var vårt första stopp. Där fikade vi, promenerade, testade choklad och hamnade så småningom på ett musteri där äppelmust intogs och inhandlades. Vi hann med ett snabbt besök vid kungagraven också innan vi for vidare mot vår lunchdestination, en pizzarestaurang mitt ute på vischan.

När vi hade ätit oss mätta på den vedugnslagade pizzan tyckte vi det var lämpligt att fara vidare mot kaffestugan där det finns kakbuffé för efterrätt. Kakorna var färre än när jag var liten och besökte stället, men det var fortfarande trevligt, och när himlen började bli mörk satte vi oss i bilen igen och for mot Simrishamn där vi skulle stanna tills dagen efter.

Efter att vi checkat in på det rosentäta hotellet och var redo för att upptäcka den lilla staden inleddes så jakten på Gudrun (politikern, inte konstnären som Holländskan trodde) och även om vi inte hittade henne, så hittade vi gulliga små uteserveringar innan vi hamnade på en strandklubb där 90-talisterna strömmade till innan vi begav oss hemåt. Det var ju en dag imorgon också.

Efter några timmars sömn åt vi frukost, tog en promenad i rosenträdgården och packade in oss i bilen och for vidare. Första stoppet var en gigantisk antikaffär där det fanns hur mycket konstiga grejer som helst. När vi tittat på allt och Ingenjören shoppat så åkte vi till ett rapsoljeri och sedan var det dags att fika igen.

Man kan verkligen konstatera att vi åt och drack mycket, för därefter åkte vi till Kåseberga och efter att ha njutit lite av havet och solen satte vi oss och åt en sillamacka. Sedan åkte vi till Ystad och fikade lite till innan vi så småningom, efter att ha vandrat runt på de små gatorna och tittat på de söta husen, bestämde oss för att vi hade njutit tillräckligt av Österlen och körde därför hemåt mot Malmö igen.

För min del var det egentligen bara att packa om väskan, för redan morgonen efter var det åter dags för äventyr. Jag rullade norrut längs västkusten, genom soldränkta landskap till ett grått och molningt Göteborg. Efter en snabb promenad genom staden fann jag mig hemma hos pappa och styvmor med ett glas skumpa i handen.

Precis som det ska vara.

Vi åt en sen lunch/tidig middag och jag fortsatte övertalningsförsöken – jag ville ju så gärna gå på fotbollsmatchen på kvällen – men det hela slutade i en kompromiss som jag, eftersom vädret var så tråkigt, kände mig helt okej med. Vi tankade hem matchen. Och pappa som insisterat på att han inte var intresserad såg hela matchen som slutade 3-2 efter viss dramatik. :-) Efter matchen åt vi lite vinst-tapas och såg sedan en trevlig engelsk film och så var kvällen till ända.

Efter frukost dagen efter tog vi en tur med nya bilen som kom dit samma dag som jag. Solen sken och efter en indisk lunch blev det så småningom en promenad i centrum för min del. Och med centrum menar jag shoppingstråket. Och med promenad menar jag shoppingrunda. Jag kom hem med 3 blommiga halvlånga toppar som jag väl egentligen inte behövde, men vad ska man göra när de så gott som skrek mitt namn så typiskt mig var de…

På kvällen åt vi lite småtapas och såg sedan en ny trevlig engelsk film och avslutade sedan med att sitta på balkongen i den ljumma kvällen och samtala om allt möjligt egentligen.

Imorse packade jag ihop innan vi drog ut och käkade fisklunch på en trevlig bakgård. Efter en kopp espresso och lite must hemma igen promenerade vi sedan till tåget och jag begav mig hemåt. Mina äventyr på annan ort med övernattning var därmed slut för den här gången och semestern i sig är inne på sista andetagen. Bara att njuta av de sista dagarna innan det är dags för vardag igen.

Ms Hotel goes camping eller Var finns toaletten?

Förra tisdagen jobbade jag min sista dag innan semestern. Jag hann avsluta och lämna över och när jag väl gick så gick jag bara utanför området där mamsen väntade i bilen för att direkt köra mot semesterns första stopp – Stora Höga utanför Göteborg. Väl framme möttes vi av släktingarnas kramar och vin och ostbricka för att fira dels min semester och dels att vi sågs.

Någonstans där fick vi också reda på att stugorna vi skulle åka till dagen efter inte hade toalett och dusch, utan att dessa fanns i en gemensam nyrenoverad servicebyggnad en bit bort. Jag och mamsen fick minst sagt en liten chock, för inte nog skulle vi bo på en camping, vi skulle dessutom tvingas utföra våra behov på offentliga toaletter!

När jag campar bor jag på hotell…

Morgonen efter tog vi så med oss mammas kusin och började resan norrut. I Trollhättan plockade vi upp resten av Göteborgarna i form av mammas andra kusin och hans barn och barnbarn. I samlad trupp och två likadana volvobilar åkte vi mot det egentliga målet, släktträffen i Hudiksvall.

Roadtrippen blev roligare än väntat när vi hamnade i the Middle of Nowhere för middag på en liten pizzeria där det vid kassan hängde en bild på ägaren och självaste Carola! (Och helt ärligt, har Carola varit där och ätit, så duger det väl för oss också! ;-)) Sedan försvann plötsligt vägen helt och vi var tvungna att köra något av en omväg för att över huvud taget ta oss fram.

Så småningom kom vi i alla fram till campingen som skulle vara vårt hem de kommande dagarna. Vi checkade in, inspekterade servicebyggnaden och stugan vi skulle bo i och satte oss sedan ute i norrlandskvällen med lite ost och vin och lät myggorna äta fritt trots att jag hade förebyggt med myggmedel.

Jag är uppenbarligen så söt att myggorna inte avskräcktes av det.

Vi bodde ju som sagt i små stugor, medan det var gott om husvagnar, husbilar och tält runtomkring oss. Det var svårt att inte associera till Sunes Sommar…

Dagen efter åkte vi först förbi kyrkogården för att lägga blommor på graven. Jag som alltid hävdat att de som gått bort finns med mig hela tiden och inte där blev trots det oerhört känslosam vid besöket. Kanske har det att göra med att det också var första återbesöket sedan begravningen hösten 2008. Det var nästan skönt att det var några småkillar med som inte förstod allvaret.

Efter det bar det ut på landet till min ena morbror med familj för att umgås med dem innan de lämnade för att gå på bröllop. De bor oerhört vackert vid en vik i ett jättefint renoverat hus invid skogen. Och visst är det mysigt där – utan mobilmottagning! – men jag har oerhört svårt att se mig själv bo där ute. Visst går det an att besöka någon gång ibland, men att bo där, på heltid!? :-s

För att inte tala om myggen och knotten som attackerade igen. Det gick lite bättre när jag myggade mycket och ofta, men att det där skulle vara det mest effektiva och mest starka myggmedlet skrattar jag åt. Jag har numera ytterst prickiga ben.

De andra testade ett annat medel som inte bara var mot mygg och knott, utan mot älg, björn och ”andra mystiska flygfän” också. Vad det nu innebär… (Aliens?) Vet inte om det var mer eller mindre effektivt, men klart roligare i alla fall.

Sedan sov vi sista natten i vår stuga innan vi städade ur och flyttade mot vandrarhemmet där vi också skulle sova en natt. Där fanns det åtminstone dusch och toaletter i samma hus, om än ett färre antal och som vi fortfarande var tvungna att dela med totala främlingar.

Solen sken också och vi begav oss ner mot stranden där det förvisso inte kändes som badväder, men ändå var mysig att hänga vid en stund. Mer släkt damp ner allt eftersom timmarna gick och på kvällen grillade vi och umgicks under avslappnade former.

Det slog mig hur trevligt jag tyckte att det var att vi kom iväg. Släkt väljer man ju inte, men eftersom man på någon vänster ändå delar rätt mycket med dem så går det rätt bra ändå när alla är på rätt humör.

Dagen efter var det dags för flytt igen, denna gången in till stan till mammas tredje bror där det inte bara fanns tillräckligt med sängplats, utan också ett badrum där man fick vara i fred.

Tänk att ett badrum kan vara så efterlängtat!

Under dagen gick vi först en guidad tur med min ena mosters kusin på museet och fick se blivande världsarvsattiraljer och sedan efter en snabb glass tog vi en biltur ut i Hälsinglands vackra landsbygd. På kvällen hade vi gemensam middag på restaurang och sedan satt vi och mös i kvällssolen innan stafettpinnen lämnades över till vår familj. Nästa gång blir det träff på sydligare breddgrader och då ska det minsann finnas både toalett och dusch på rummen! ;-)

Sedan var helgen slut och vi plus götlaburgarna begav oss mot sydväst igen. Efter att ha tappat den andra bilen blev jag plötsligt gps och efter några fikapauser var vi framme i Stora Höga igen för en sista natt på resande fot innan vi begav oss mot världens bästa Malmö igen, via cirkusen Ullared.

Det var en toppentripp till mitt älskade Norrland, men det var också skönt att komma hem och få sova i sin egen säng igen. Det stämmer väl som de säger, borta bra men hemma är ändå bäst.

Frivillig sovmorgon

Efter idag är det 3 arbetsdagar kvar innan semestern. Nedräkningen har inte bara börjat, utan den är nere på sista siffrorna. Topp tre.

Det är verkligen de här sista dagarna som man måste visa karaktär. Det är så enkelt att gå in i semestermode redan nu.

Igår till exempel, firade vi Italienskans födelsedag på brasilianska restaurangen och det kändes som att vi hade kunnat sitta kvar där länge. Men jag tog mig i kragen, och begav mig hemåt i lagom tid.

Men på vägen hem bestämde jag mig. Det skulle bli frivillig sovmorgon dagen efter, idag alltså.

Med tanke på den övertiden jag redan samlat på mig och som jag aldrig kan utnyttja på eftermiddagarna, tyckte jag att det inte var mer än rätt att jag tog en liten sovmorgon en gång i mitt liv. En som var frivillig, inte ofrivillig. Och shit vad skönt det var. Jag kände mig enormt utvilad imorse och kunde ta det lugnt och hann ändå med en tidigare buss än jag från början tänkt.

Väl på plats var det ändå ingen som tänkt på att jag kom lite senare än normalt.

Och sovmorgonen gav mig energi nog att ta tag i allt det där stressiga med projekt som drar å ena sidan och normalt jobb som drar å den andra. Och morgonen var till viss del avslappnad och skön, men sedan satte det igång igen. Det ska bli så enormt skönt med semester!

Campeones

Igår vann Spanien finalen i EM 2012 och världsordningen är därmed återställd och laget kan knappast anklagas för att spela tråkig fotboll i och med den totala utklassningen av Italien igår kväll.

Först och främst, EM 2012 var ett väldigt roligt mästerskap – trots Sveriges tidiga utgång och inte bara för att Spanien vann (även om det naturligtvis ger lite extra grädde på moset för en Spanien-supporter som mig). Det var inga 0-0-matcher (mer än de i utslagsfasen och då blir det ju ändå förlängning och straffar…), och det var inga matcher som inte betydde något. Stjärnorna visade stjärnstatus och utöver TV4s reklamfyllda sändningar så visade åtminstone SVT stilen med kunniga mellansnackare och intressanta gäster.

Det finns många minnen av roliga matcher och tacklande domare, skojande coacher och skrikande spelare. Det har inte heller varit så mycket fult spel.

Däremot har det varit en konstant diskussion om att Spanien spelar tråkig fotboll. Spanien spelar inte tråkig fotboll. Om de spelar tråkig fotboll, vad spelar de andra landslagen då? Ännu tråkigare? Det är ju motståndarna som backat hem och försvarat med 11 spelare. Det är motståndarna som inte bjudit upp till dans. Förutom Portugal då, som försökte och nästan lyckades, men inte klarade av att spela den typ av fotboll som krävs för att stoppa regerande världs- och europamästarna under en hel match plus förlängning.

Spanien förtjänade att vinna och bevisade ännu en gång att deras sätt att spela fotboll, deras sätt att rulla boll, är den bästa fotbollen. Skrattar bäst som skrattar sist.

Jag skrev till Tysken att matchen nog hade sett annorlunda ut om motståndet varit av tysk nationalitet, och det tyckte hon var snällt sagt. Men faktum är att när det var klart att Italien gick till final, var jag övertygad om att Spanien skulle ta hem alltihop. Må vara kaxigt, men så såg jag det, och jag hade ju trots allt rätt. Med tanke på hur Tyskland spelade semin kan man ju förvisso ifrågasätta hur pass stor chans de hade haft, men jag såg dem som ett större hot mot mitt älskade Spanien.

Men det spelar ingen roll längre för det är avgjort och kvar till sist var de, de röda hjältarna, och lyfte bucklan mot sommarnatthimlen under stort jubel från publiken!

Viva Espania!