Fullt upp

När jag inte uppdaterat på 2 veckor kan man ju tänka sig att jag haft minst sagt fullt upp. Det är åtminstone den korta varianten...

På jobbfronten intet nytt, tusen telefonkonferenser senare och ett par möten IRL borde man kanske vara lite klarare på vad som komma skall, men det är inte riktigt så enkelt. Visionerna är stora och nya företaget försöker mellan plattityder förmedla att de inte alls ska avskeda oss hela bunten, men man vet ju aldrig.

Igår var vi hela kontoret i Kista på studiebesök och halvkonferens där budskapet egentligen var lite mer socialdemokratiskt att ”alla ska med!”. Men i det företaget är de organiserade lite annorlunda, så jag är t.ex. inte övertygad om att min position är varken säker eller att om den är det, att den får stanna i säljbolaget. Nåja, det var i alla fall ganska intressant och kul med lite variation i vardagen.

Annars har jag hunnit med Malmöitens dotters namnkalas och en weekend i Sthlm med bästa Ukrainskan (och med Tysken på fredagen). Som vanligt hade Ukrainskan mycket att berätta och jag fortsätter att vara överväldigande förvånad hur drama så till den grad söker efter henne... En trevlig helg var det i alla fall, innan jag åkte hem, var hemma lite mer än ett dygn och sedan alltså drog till Sthlm igen, för att jag älskar staden så mycket... Ja, eller snarare kanske för att det krävdes av mig.

Ukrainskan försökte få mig att söka nya möjligheter, men jag har redan tröttnat. Ska jag leta efter den här specifika typen av nya möjligheter så måste jag nog göra det någon annanstans.

Jag har också sett både en mff-kollaps och en mff-vinst och ikväll stundar höstderbyt. De himmelsblå leder ligan, men har man några säsonger innanför kläderna vet man ju att det aldrig är färdigt förrän det är färdigt, framför allt brukar Malmö tendera att avgöra i sista omgången...

Jag fortsätter annars att låta bli snusen och försöker ta till frukt när jag blir sådär småsugen på något om kvällarna och det känns onekligen positivt. Såhär när hösten börjar komma allt mer och mer börjar jag konstigt nog vakna till liv igen och viljan och energin är större än på länge.

Lugn och lycklig ett tag i alla fall...

Så var det dags igen. Osäkerhet, lätt ångest över densamme och en generell förvirring. Min arbetssituation är i förändring igen, dock inte på samma sätt som tidigare, men ändå ganska likt.

Jag lämnade ju tiden som konsult bakom mig i somras och gick över till att vara en vanlig anställd hos företaget jag var hos. Det var en underbar känsla, både att gå igenom rekryteringsprocessen med facit i hand och att veta att nu är jag anställd och inte längre kan kastas ut hur som helst. Jag kunde helt plötsligt göra planer för längre fram än några veckor och ställa helt andra krav än tidigare.

Men jag är så dålig på det. För dåligt insatt i rättigheter och skyldigheter...

Men nu har alltså företaget som anställt mig köpts upp av ett annat företag och jag och mina kollegor med det. I och med den mysteriska dag 1 så slogs jag av en våg av osäkerhet och undran över vad som egentligen håller på att ske och hur organisationen ska se ut och kanske framför allt om jag är en del av den.

Jag fick vara lugn och lycklig i drygt 2 månader i alla fall...

Men ingen vet ju riktigt vad som händer, och alla bara säger att allt ska vara som vanligt åtminstone fram tills årsskiftet så man ska kanske inte måla fan på väggen riktigt än. Åtminstone inte innan man vet lite mer hur organisationen är tänkt att se ut.

Annars så ska visst Tysken komma på besök ikväll i några dagar och jag har en att göra lista vid sidan av jobbet som är på tok för lång, men som jag av mer eller mindre uppenbara skäl inte orkat ta tag i särskilt mycket hittills i veckan. Men ikväll så...

Dag 11 utan snus

Ja, jag räknar fortfarande dagarna. Det känns vettigt att göra det så här i början. Att låta sig bli lite imponerad för varje dag som går. Jag kommer tröttna på det också så småningom. Jag lovar.

Veckan inleddes med lite sömnproblem på grund av hostattacker som väckte mig mitt i natten, men sedan jag fyllde vattenflaskan vid sängen är det som att hostan inte tycker att det är lika roligt att väcka mig längre. Vilket har lett till att jag sovit gott istället. Så gott man kan när man måste vakna i ottan. Nåja.

Vissa saker har klarnat under veckan, i form av planer och löften, och annars har jag hunnit med att ta det lite lugnt mellan varven. Första helveckan på länge förresten, då måste man ju hinna pausa lite.

Och haft styrelsemöte i Torson har jag också hunnit med. Vi höll på mellan 18 och 22. Lägg på lite tid för farandet mellan Torson och hemmet också så blir det tydligt att det var en lång kväll igår. Vi fick förvisso diskuterat mycket och kom fram till en hel del beslut. Men när man kom hem kunde man ju inte bara gå och sova. Nej, då fick man ju varva ner ett tag först...

Annars handlade gårdagen rätt mycket om Tiki Takis fortsatta vara eller icke vara i mitt älskade himmelsblått. Till sist stod det klart att han lämnar oss utan en spelare som honom (synd om oss) för en B-klubb (synd om honom), men vi får åtminstone tillräckligt med dinero för att säga nej till alla eventuella bud på andra nycklespelare i truppen.

Många har valt att se detta som en försäljning av guldet. Jag säger istället att det är dags att visa färg. De som fortfarande spelar för den vackraste klubben i denna värld får helt enkelt kliva fram och visa vad de går för. Dessutom vet vi ju faktiskt ingenting förrän säsongen är färdigspelad. Så jag håller mig till en försiktig optimism och fortsätter hoppas att vi fortsätter spela bra.

En fullbokad helg

Igår var det en vecka sedan jag tog min sista snus. En hel vecka har jag klarat mig helt utan nikotin! Det är helt ofattbart på sitt sätt. Jag har, om jag får säga det själv, klarat nedtrappningen galant. Det har varit, och är fortfarande ibland, jobbigt, men det är hanterbart på något sätt. Jag vet liksom att jag inte kommer att dö för att jag inte får snusa. I lördags gav jag dessutom bort alla snusdosor jag fortfarande hade hemma till mamsen, så nu finns ingen återvändo.

I fredags hade jag semester igen. Jag passade på att umgås med min namne Malmöiten och hennes lilltjej och efter det drog jag till brorsan, svägerskan och lilleman för att umgås och mysa och lyckades snylta till mig både lunch och middag!

I lördags var det dags för systerdotter nr 2:s 1-årskalas och en tripp till landet. Jag insåg att vuxna karlar inte alltid kan bete sig normalt och vuxet (inte svara på inbjudan eller komma, men spendera större delen av tiden frivilligt undangömd), men jag vann åtminstone presentracet tack vare Tyskens experthjälp med presentinhandlande.

När jag ätit mig mätt på kakor/bullar och sorbettårta, och sett systerdotter nr 1 slå kullerbyttor på studsmattan, tyckte jag att det var dags att bege mig hemåt. Väl hemma tog jag den överblivna kycklingsalladen ur kylen, stoppade ner den i en påse och gick hem till mamsen som bjöd på vin och trevligt sällskap till väldigt mycket senare än jag tror vi båda tänkt oss. Men har man trevligt och saker att prata om så har man.

Igår hade jag bokat in söndagsträff och match tillsammans med Brasilianskan. Det blev en dyr biljett – många ville ju gå och se svenska el classico – och jag kände att ett bra resultat var viktigare än vanligt. Den dyra biljetten behövde ju tjänas in. Och 3 mål och 3 poäng senare hade jag helt glömt bort biljettpriset. Faktum är att laget spelade så bra och stabilt att jag på allvar börjar tro igen. Huruvida det faktiskt leder hela vägen vågar jag inte riktigt säga, men det känns i alla fall betydligt mer positivt nu än i våras och det är ju en grej helt på egen hand.

Sedan var det dags för att gå till jobbet igen idag, och efter några dagar med fullt upp och lite halvdålig sömn på grund av mardrömmar och hostattacker så var det väl inte en helt pigg och glad tjej som begav sig iväg. Men det ger sig väl...

Kärring med språkproblem

Jag skulle nog ändå vilja påstå att jag är bra på att ge service och är väldigt trevlig i telefon. Jag gör alltid mitt bästa för att assistera med bra information och lösningar på eventuella problem. Därför var det lätt chockerande när jag helt plötsligt utan någon direkt anledning först fick mina svenska-kunskaper ifrågasatta och sedan kallad kärring. Jag vet att jag inte borde ta åt mig, han var upprörd över utebliven service och råkade ha mig i andra änden av luren istället för den som var ansvarig för problematiken.

Men jag kan inte hjälpa det, jag tycker inte att han ska kalla mig för kärring eller ifrågasätta mina språkkunskaper ändå. Så gör man bara inte.

Men visst blir det lite larvigt att han ifrågasätter mina språkkunskaper när han knappt låter mig få en syl i vädret...

Min kollega säger att man vänjer sig. Att huden blir hårdare, men detta är första gången någon kallar mig för kärring och jag tycker inte att jag ska behöva vänja mig och få hårdare hud för att klara av att idioter kallar mig för kärring. Jag tycker att de som kallar folk för dumma saker rent utav kan SLUTA göra det.

Återigen efterlyser jag lite mer politisk korrekthet och lite mer god ton om inte annat för att det blir trevligare att prata med varandra då. Jag är fullt medveten om att det blivit fel i den här mannens beställning. Det var dåligt men i sig inte mitt fel att det blev fel, och jag har ordnat så att det löser sig snarast möjligt. Men det är ju inte direkt så att jag är superpepp att ha med honom att göra igen.

Det absolut värsta är egentligen att alla bara skrattar när de hör det och säger ”ta inte åt dig”. Det är inte jag som är problemet, det är han som kallade mig för kärring.

Regnbågsdiskussioner på förortssafari och ett avslut

I onsdags tog jag beslutet att trots allt åka upp till hufvudstaden på fredagen för en helg tillsammans med familjen Tysken. Jag hade ju egentligen inget bättre för mig, och jag hade ju trots allt semester. Det visade sig att man uppe i storstan levde tillsammans med rådjur, eller ja, rådjuren spatserade mellan husen i alla fall.

Annars spenderades helgen i stort med att försöka hålla paniknivåerna i schack medan 3 barn under 5 år sprang omkring och tjoade, om inte med varandra så i alla fall samtidigt. Lätt högljutt, men barn får ju lov att låta, bara en annan som är ovan vid den typen av oväsen.

Det blev lite förortssafari söder om söder också, Tysken och Kalas funderade på att bli hippies. Exakt vad de kom fram till kan jag inte svara på, men det var en trevlig tur som avslutades med en mysig sommarfika i en trädgård vid ett kafé.

Själv begav jag mig hemåt igårkväll mitt under brinnande match mellan mitt och Kalas lag och landade under en vacker regnbåge (naturligtvis opolitisk...) till meddelandet att mitt himmelsblå vunnit med 4-1. Vi är sannerligen på g nu.

Det var skönt att komma hem (som det så ofta är) efter en trevlig helg som innehållit både sociala event och diskussioner – tidsenligt om sportens politik i och med Rysslands regnsbågshat. Att ta ställning mot en fredlig manifestation är lika politiskt som manifestationen i sig, och i slutändan kan man ju då fråga sig hur opolitisk sporten faktiskt är.

Appropå något helt annat så har jag idag beslutat mig för att kasta in dosan. Förra veckans avslut med en belöningssnus om dagen gick utmärkt, så pass att jag nästan glömde ta den där enda snusen om dagen, så nu känner jag mig mentalt redo för att klara det här. Mentalt stark och fysiskt redo. Det är dags nu. En dryg månad efter första neddragningen är jag nere på 0. Håll tummarna för att det blir noll återfall också!

Hitta på nya saker

När jag inte har något att göra

När jag redan har läst nyheterna 500 gånger

När jag sitter och vill göra något

Men inte kommer på vad

Då måste jag bli kreativ

Fundera ut något nytt

Som känns motiverande

Även om det bara är trams.

**********

Jag vet inte vad det är. Om snus-slutandet innebär en rastlöshet i sig själv eller om jag bara försöker hålla mig sysselsatt, tänka på annat. Jag har ju börjat baka igen. Och försöker konstant hitta saker att göra, att kasta mig in i.

Men jag ska ju inte ersätta ett beroende med ett annat.

Och slutandet går för övrigt fortsatt bra. Igår snusade jag totalt 1 snus på hela dygnet! Jag hoppas därför att jag vid den här tiden nästa vecka är helt fri. Fri från snus och nikotin och fri att klara mig utan ett dumt beroende.

Och om jag nu måste hitta något annat att lägga all min extra nikotinbefriade energi på så får det hellre vara det kreativa. Att få igång skrivandet igen. Både kort och långt, seriöst och oseriöst. Som dikten ovanför. Kanske kan det till sist leda till det där målet jag har, kanske kan jag få ihop något längre, något som fler vill läsa.

Det är kanske därför min nuvarande karriär inte stör mig så mycket. Jag ska ju ändå skriva en bok, tänker jag säkert inombords. Inte för att jag vet vad den ska handla om, eller när jag ska ha tid (ta mig tiden) att skriva den, men den kommer någon gång.

Semester-långhelg

Så vad har hänt sedan sist? Jag har fortsatt jobba och fortsatt dra ner på snusen, så pass faktiskt att jag i dagsläget är nere i 3 om dagen! En helt absurd stor skillnad mot hur mycket det var för bara några veckor sedan. Förhoppningen är att jag ska kunna dra ner helt kommande veckan/veckorna, och det känns överkomligt även om nästa steg onekligen kommer att vara det absolut värsta.

Jag har haft min första semester-långhelg också och det var precis så underbart härligt som jag hade förväntat mig. Tysken var ju på besök och gick med på att fira fredag med mig i onsdags, trots att hon skulle upp och jobba dagen efter. Själv skulle jag ju bara till banken och på shoppingrunda och så småningom förbereda middag till oss och Ingenjören.

I fredags lunchade jag med Tysken innan jag begav mig mot frisören och blev av med extremt mycket hår och sedan begav jag mig hem till svägerskan och lillgrabben för lite kvalitetstid. Och så fick jag äntligen tag på Holländskan som befinner sig på andra sidan jordklotet!

I övrigt har helgen varit rätt lugn. Vädret har varit sådär och det var skönt att bara slappa lite också. Och baka en rulltårta. För tydligen är jag inne på att baka nu.

Imorgon är det dags för en ny kortvecka på jobbet – som förhoppningsvis inte inleds med för mycket kaos på grund av min frånvaro torsdag-fredag. Nåja, det får jag ta då. Jag är fortfarande i semester-mode och ska fira det med en himmelsblå vinst och förhoppningsvis 3 poäng. Vi håller tummarna.

Basproblem

Jag är pacifist och tur är väl det för min granne driver mig till fullkomligt vansinne och gör det ytterst svårt att vidhålla den pacifistiska tron (men jag gör det naturligtvis). Varför driver hen mig till vansinne? För att hen har en förkärlek till att spela hög musik med mycket bas. Gör hen det dygnets alla timmar? Nej, hen brukar stänga av till 22. Problemet är snarare att basen går rätt igenom min vardagsrumsvägg, rätt in i mitt huvud och skapar konstant huvudvärk eftersom hen tenderar att spela musiken mellan 18-22, tiden då jag normalt är hemma efter jobbet och är i stort behov av att ta det lugnt och varva ner.

Jag förstår verkligen att man när man bor i flerfamiljshus måste ge och ta och framför allt acceptera att ens grannar för oväsen ibland. Men jag tycker samtidigt att det är givet att man respekterar sina grannar och visar hänsyn vad gäller hur mycket och när man för oväsen.

Det började inte bra med min granne. Hen inledde med att renovera sin lägenhet direkt efter sitt köp. Hen hade ett par gubbar till hjälp som jag antar var släkt eller vänner eller körde det hela svart eftersom de enbart verkade arbeta på kvällar och helger. Gärna alldeles för tidigt och alldeles för sent. Sedan flyttade hen in och började spela musik så hög att jag hörde precis allt samtidigt som mina väggar vibrerade.

Hade hen spelat ashög musik ibland hade jag verkligen inte brytt mig. Grannen under brukade göra det. Spela så att det lät i hela min lägenhet, några låtar, inte ens varje dag. Det var fine. Problemet är att hen gör det hela tiden, varje dag. Hade hen sänkt basen hade det också varit fine. Musiken skiter jag fullständigt i, den kan man dränka enkelt genom att höja sin egen volym, men basen som ger mig konstant ont i huvudet, den går inte att stänga ute.

Häromdagen ville jag barnsligt ge igen så jag vände min högtalare mot vår gemensamma vägg, satte igång musik och höjde basen. Det kändes bra, men tyvärr har hens förkärlek till hög bas fått mitt huvud att reagera med huvudvärk även på min egen bas och jag fattar ju att hen inte brydde sig.

Jag vet ju att jag måste prata med hen, men vill inte vara den jobbiga grannen som klagar, jag vill helst ta det någon gång i förbifarten. Säga ”hej, kan du tänka dig att bara sänka basen, det hade varit toppen”.

Jag förstår att hen trivs när hen spelar hög musik, med mycket bas, men är det för mycket begärt att jag får slippa min huvudvärk i alla fall varannan dag?

En smått underlig dag

Igår var en lite smått underlig dag. Jag snusade nästan ingenting, men det var verkligen inte den stora grejen. Jag insåg nämligen att det snart var löning och bestämde mig för att undersöka avslutningslönen från gamla jobbet (som ju kommer en månad efter). Den skulle ju innehålla en månadslön plus alla semesterdagar som jag inte utnyttjat. Det var bara det att den inte gjorde det. Den innehöll månadslönen, men semestern stod kvar som outnyttjad. Suck!

Sedan ville inte min nuvarande chef ge mig klartecken för de få semesterdagar jag tänkt mig ta nu i augusti, utan ville vara omständig vilket resulterade i en ännu djupare suck. Skulle jag dels inte få ut mina semesterpengar, och dels inte få någon semester alls!?

Jag var både besviken och arg när jag sist som vanligt gick från jobbet till busshållplatsen och fick vänta på en buss som var en kvart sen. Solen sken åtminstone och var varm och skön, men i det läget kände jag verkligen bara för att åka hem och lägga mig under täcket. När bussen väl kom alltså.

Men jag gjorde inte det. Istället lyssnade jag på sommarprat och gick och handlade för att sedan både laga ny rolig och god mat och baka en sockerkaka. Jag fick lite ny energi och såg fram emot Sveriges match mot Tyskland. Det gick ju dock inte vägen oavsett hur hårt de jobbade för det i framför allt andra halvlek.

Så nu är det en ny dag. En bättre dag? Jag har åtminstone fått veta att mina semesterpengar kommer nästa månad och chefen har till slut okej:at mina semesterdagar. Och så blev det ju sockerkaka till eftermiddagskaffet. Och ikväll ska väl förhoppningsvis mina himmelsblå hjältar vinna sin match och hålla Europadrömmen vid liv.